I tjänstemännens förslag med byråkratiserad jaktutövning som kommer att begränsa jaktuttaget på den invasiva arten vitsvansad hjort framgår att vederbörande inte förstår vilka följder detta kommer att medföra för skogs- och jordbruk, specialodling, trafikolyckor och älgstammen.

Trots att vitsvansen har invandrat spontant till skärgården, så är ursprunget ändå importerat till vårt land av människan. I vårt grannland Sverige har man från början insett vilken negativ verkan denna invasiva art kommer att förorsaka och har därför belagt den med de begränsningsåtgärder som gäller för alla invasiva arter. Hos oss vill en intressegrupp aningslöst göra det motsatta. Därför uppmanar jag skogsvårdsföreningen, producentförbundet, hushållningssällskapet och alla trafikorganisationer att nu bevaka sina intressen och förhindra den planerade byråkratiseringen av jaktutövningen på vitsvansad hjort. Vi kommer att behöva liberalast möjliga jaktbestämmelser, där alla, både små och stora markägare ges möjlighet att bidra, om vi ska lyckas hålla vitsvansstammen på en acceptabel nivå.
Jag har talat med många skärgårdsjägare som anser att bakgrunden till förslaget om minimiareal vid jakten kommer från avundsjukan om hjortköttet, där man genom bestämmelser i de föreslagna lokala jaktlagen vill hindra små markägare att jaga hjort. Vilket ju är typiskt för oss människor.
Beträffande det föreslagna skytteprovet för hjortjägare, finns det heller ingen reell anledning. Hjortjakten med kulgevär sker huvudsakligen från jakttorn eller jaktsits, där skottet riktas ned mot marken, som ju är bästa möjliga kulfång.

Jens Harberg