Ungdomar saknar framtidstro. Den komplexa och skrämmande utvecklingen i omvärlden gör att de tenderar att distansera sig snarare än engagera sig. De visar den svenska Ungdomsbarometern. Fler har också tappat tron på demokratin som system och politik som metod. Unga känner varken tilltro till sina egna möjligheter att påverka samhället eller på politikers förmåga att lösa samhällsproblem. Vi har ingen undersökning på Åland men Hälsa i skolan visar att allt fler unga mår dåligt och inte mycket talar för att de skiljer så mycket från de som den svenska Ungdomsbarometern lyfter fram.
Det är vårt ansvar som vuxna att hjälpa unga att återfå hopp inför framtiden och att kanalisera sina oro och frustrationer till engagemang. Unga måste i många olika sammanhang ges möjligheter att vara engagerade, delaktiga och kunna påverka. De måste ges möjlighet att möta och träna på att samtala med olika engagerade politiker, aktivister och entusiaster i skolan såväl som på fritiden. Vi har alltför länge matat barn och unga med sysselsättning i form av mängder av fina fritidsaktiviteter, men vi har inte givit dem redskap att engagera sig och att hitta mål och mening.
Det är vi vuxna som måste visa att samarbete och samhällsengagemang är det som samhället behöver och det som gör att man mår bättre, även när det är utmanande. Det är vi vuxna som ska bjuda in och med unga och träna dem i detta, men vi sviker dem med vår välvilja och med våra livsval som bidrar till natur- och klimatkatastrofer. Vi är två generationer som överutnyttjat mycket av det som den unga generationen skulle få leva och njuta av.
Vi vuxna och våra organisationer måste förändras, och vi måste hjälpas åt för att göra det. Vi måste aktivt arbeta med klimatkrisen, även om det är obekvämt. Vi bör inte bara kritisera politiken utan också bidra till dess förbättring. Skola och fritid måste omorganiseras för att prioritera ungas framtidshopp, och undervisningen och aktiviteterna måste främja deras möjlighet att bli aktiva medborgare. Skolorna bör öppna sina dörrar för organisationer och politiska partier så att alla unga får möjlighet att möta och diskutera med olika engagerade personer, och höra deras motivation och tankar kring olika frågor. Vi måste själva engagera oss för andra och inkludera unga i detta engagemang.
Det finns många sätt att engagera sig, man kan till exempel arbeta med matdistribution vid Röda Korset, bli stödfamilj för en ung person som behöver extra stöd, engagera sig i läxhjälp för barn som behöver extra träning, vara aktiv i en förening som strävar efter förbättring av något område i samhället eller för en specifik grupps situation, eller gå med i ett politiskt parti för att driva frågor man anser vara viktiga.
Möjligheterna finns och det brinner, vi kan alla göra något, men politikerna har ett extra ansvar.
Mia Hanström
Ungdomsarbetare
Politiskt engagerad i Socialdemokraterna på Åland
