Vi måste vara uthålliga med stödet till Ukraina

”Det är först när man förlorar något som man på riktigt förstår värdet av det”, konstaterade Estlands statsminister Kaja Kallas i ett möte som jag deltog i under veckan. Kallas har varit den politiska ledaren i Europa som allra tydligast varnat för effekterna av Rysslands anfallskrig i Ukraina. Kaja Kallas växte upp i fred, men utan frihet i ett Estland som fortfarande var en del av Sovjetunionen då.

Belgiens statsminister Alexander de Croo påminde på samma möte om hur Kallas genast efter Rysslands brutala attack på Ukraina på ett möte med EU:s statschefer hade konstaterat att vi kommer få se krigsbrott, tortyr, våldtäkter, bortföranden och helt fruktansvärda saker. Det var få runt bordet som verkligen hade trott henne, men precis allt skulle komma att hända på riktigt, något som framförallt uppmärksammades efter fritagningen av Busha, norr om Kiev.

Den här gången varnande Kaja Kallas oss för konsekvenserna av att luras i fällor i vårt synsätt på Rysslands krig i Ukraina. Hon varnade oss för ”Hoppets fälla”. Vad händer om Ukrainas motoffensiv inte möter våra högt uppställda förhoppningar, vilket den inte gör. Det betyder inte att vi ska sluta stöda Ukraina eller tro att det är ett misslyckande. Det är så klart ett misslyckande i förhållande till våra (kanske orealistiska) förhoppningar, men i krigets dimma är det mycket vi inte vet eller ser, exempelvis då man behövt ändra taktik. Därför måste vi fortsätta stöda Ukraina och ge det Ukraina behöver snabbare än vi hittills gjort.

Hon varnade också för desinformationens fälla. Rysslands anfallskrig i Ukraina pågår inte bara på slagfältet, utan på internet, på sociala medier och via media i västvärlden där Ryssland med propaganda och påverkningskampanjer försöker så misstro och splittring i våra samhällen för att minska vårt stöd för Ukraina.

Kaja Kallas brukar betona att det är skillnad på fred och fred. Från att man är litet barn lär man sig att fred är bra, och krig är hemskt. Men Estland hade fred under Sovjetockupationen och det är inte samma sak som frihet. Man kan förlora sitt land, sin frihet, sin trygghet, sitt sätt att leva, sitt hem och sin egendom trots att man på pappret lever i fred. Därför är det så viktigt att vi inte dikterar villkor för Ukraina att fredsförhandla, än mindre att Ryssland lyckas diktera det.
Det militära stödet till Ukraina har ett pris, också för Finland. I vissa länder börjar stödet ifrågasättas av vissa politiker och partier, se bara på helgens val i Slovakien.

Det är dock värt att ställa sig följdfrågan, vad skulle det kosta om Ukraina skulle förlora? Om Ukraina förlorar kommer hela Europa och världen bli en otryggare plats, där en mycket större andel av budgeten kommer behöva användas för försvaret eftersom man behöver leva i ovisshet om vad som kommer att vara nästa konflikt.
I en värld där svaghet riskerar eskalera konflikter kommer allt fler välja att rusta upp, vilket kommer ha ett högt pris. Därför är det inte bara moraliskt rätt att fortsätta stöda Ukraina, utan också ekonomiskt rätt. Priset för fred och frihet har gått upp. Det är inte vi som bestämt det, men det priset gäller också för oss och priset kommer bli mycket mycket högre om Ukraina förlorar. Därför måste vi fortsätta stöda Ukraina så länge som det behövs.

Mats Löfström