En gammal nyhetsredaktör blir med åren härdad. Men, i lördags (23 oktober) hajade jag till ordentligt när jag läste tidningarna. Ärligt sagt, jag trodde inte mina ögon! Har under veckoslutet – om och om igen – funderat på, vad är det riktigt som pågår i vår mysiga idyll.
För nyheterna avslöjade brutalt att det också finns en baksida. En farlig sådan. Talar inte om rackartyg som lite klotter och sådant. Nej, det stora allvaret avslöjades plötsligt när våra två bussbolag slog larm. Allvarligt och sakligt.
Den farliga skadegörelsen i skolbussarna med knivar och eld kan en dag ge upphov till tragiska löpsedlar och rubriker. Då är det för sent att ställa klockan tillbaka.
Inte nog med detta. För någon tid sedan försvann plötsligt i lågor och rök ett historiskt minnesmärke, gamla lasarettet i Godby. Där många av oss har minnen. Och på skoltaket i Övernäs var det brandlukt. Som exempel.
Vad härnäst? Vandaliseringen av skolbussarna har fått flera att reagera. Bussbolagen har kontaktat polisen och inlett dialog med skolorna. Bra så. Men jag saknar framför allt en reaktion – och aktion – från de som står (eller borde stå) ungdomarna närmast. Därmed avser jag hemmen och som lagen uttrycket det, vårdnadshavarna.
Nu är jag fullt beredd på förtrytelsen i att ”alla har vi varit unga och haft våra rackartyg”. Visst. Jag erkänner rackartyg i 40- och 50-talets Mariehamn. Allt från att palla äppel i fru E:s trädgård till att klättra ombord på Pommern.
Men inte fanstyget att förstöra med kniv och eld. För då talar vi om lagens domäner.
Kaj Grundström
f.d. redaktionschef
f.d. ungdomsledare
