Vi i arbetsgruppen Våld i nära relationer inom Ålands Feministparaply organiserar ett arbete kring våldsutsatta kvinnor och har i detta blivit uppmärksammade på att Tallbacken som skyddsboende varken verkar ha resurser eller kompetens motsvarande de behov man har som utsatt kvinna. Brister som är mycket allvarliga.
Vi har förstått att många upplever ett förminskade bemötande från personalen och att personalen inte har tid för de boende. De boende upplever även att man är till besvär och att varken stöd eller resurser finns som en utsatt kvinna behöver.
De kvinnor vi talat med vittnar om ett bemötande som saknar medmänsklighet och empati, det tycks som personalen ser på sin roll som övervakare. Upplevelsen är att bo på ett sämre hostel som någon nämnde. Kvinnorna som blivit utsatta för våld i olika former, behöver förståelse, lugn, empati och ett gott bemötande av personalen. Inte sällan har de PTSD eller depression av något slag på grund av det de varit utsatta för under en längre tid.
Kombinationen av tid för stödsamtal, empati och kompetent personal borde vara ett vinnande koncept på Tallbacken, men inget av dessa existerar nu.
Man upplever att skyddshemmet saknar redskap och metoder för att stärka möjligheten till att leva ett självständigt och gott liv och det är allvarligt att det inte finns.
Åland behöver ett skyddat boende som utgår ifrån de utsattas behov. Det behöver inte vara en institution utan kan vara ett helt nytt koncept
Många kvinnojourer gör ett stort förebyggande arbete som synliggör våldets olika faser, det osynliga våldet och alla de mekanismer som gör att våldet fortgår och liknande arbete skulle behövas på Åland.
Vi behöver även en professionell organisering av volontärarbete, så att styrkan i tredje sektorn tas tillvara.
Vi kräver en utvärdering och genomlysning av Tallbackens verksamhet samt att resurser satsas på att förebygga våld mot flickor och kvinnor.
Arbetsgruppen Våld i nära relationer Ålands feministparaply
