I en insändare den 13.9 oroar sig Rauli Lehtinen bland annat för kärnkraftens risker. Han säger också att vi fått läsa insändare med analyser typ ”När det är vindstilla snurrar inte vindkraftverken”. Helt korrekt iakttagelse, blåser det inte så snurrar de inte. Sedan framgår det att Lehtinen tydligen inte ägnat något större intresse åt att läsa insändarna eftersom han upprepar påståendet att ”alltid blåser det ju någonstans på Åland, i Norden, i EU.” Men det är fel, vädersystemen är så omfattande, att det ofta är samma väder över hela Europa.
Bifogade bild visar vindkraften i nio europeiska länder under en månad. Distributionsledningarna kan inte på något sätt påverka dessa variationer, de kan bara föra över den ström som finns om den finns.
Ledningsnätet har en begränsad kapacitet och klarar inte att ta emot eller överföra mer ström än det konstruerats för. Konsumtion och produktion måste vara i absolut balans varje sekund. Av tekniska orsaker försämras ledningarnas kapacitet när man har produktion i ena ändan och konsumtionen långt borta i andra ändan. När reaktorerna i södra Sverige stängdes, minskades samtidigt överföringskapaciteten från norra Sverige.
Lehtinen tycks anse att det var kärnkraftens fel att ledningarna blåste ner under stormen Gudrun, som inträffade 2005, inte 2006. Inget kraftverk kan leverera ström om det inte finns ledningar, då måste det stängas, det var det som hände. Reaktorerna fungerade felfritt. Vad har kärnkraften för del i att det dröjde innan alla hade fått ström igen?
Att Barsebäck stängdes året efter var ett politiskt beslut med förödande konsekvenser för miljö, klimat och elförsörjningen i södra Sverige. Tyskland bygger inte hållbar elproduktion. Då man stängde kärnkraften och ersatte med vindkraft, var man tvungen att bygga gaskraft för att ersätta vindkraft när den inte levererar. Ryska gasen var nödvändig för att bygga vindkraft. Nu eldar man kolkraft. Hade man behållit kärnkraften hade man haft mer fossilfri el. Det är olyckligt att servicen på de franska kärnkraftverken behöver göras just nu men det innebär inte att den är farlig.
Lehtinen har rätt i att det är brist på kärnkraftstekniker vilket beror på den politiska inställningen till kärnkraft. Det blev en delorsak till Olkiluotos försening. Det har dock inget att göra med säkerheten. Ett stopp på grund av turbiner har heller inget med kärnkraft att göra. Turbiner finns i alla ångdrivna kraftverk såsom kol-, olje-, gas- och kärnkraftverk. I Asien byggs det kärnkraft för fullt. Indien bygger en serie på tio kärnkraftverk med byggtid fem år per verk.
Det är bara vissa så kallade gröna partier, som stämplat kärnkraft som farlig och utdöende. Förutom den med rysk militär teknik byggda Tjernobylreaktorn har kärnkraften inte förorsakat ett enda dödsfall. Vindkraften skördar kontinuerligt offer bland personal, som faller från dem. Snart dör någon av ett fallande torn. Den obehagligaste olyckan var i Nederländerna för några år sedan då två montörer blev fast på toppen av ett brinnande verk. Båda omkom, den ena föll, den andra brändes ihjäl.
Det är fräckt att kalla högutbildade specialister för ”yuppie-ingenjörer” utan erfarenhet. MSR, Molten Salt Reactor-tekniken är beprövad, den första byggdes i USA på 1960-talet och gick felfritt i fem år men utvecklingen stoppades av politiska beslut. Det är den tekniken som nu utvecklas för att ge oss fossilfri, säker och planerbar el i framtiden och den bränner också upp det gamla kärnavfallet.
Jan Grönstrand
