EU tog i dagarna ett kliv närmare ett beslut om jämställda bolagsstyrelser i börsnoterade bolag, som är tänkt att implementeras i medlemsländerna från och med 2026. Man vill alltså lagstadga om att könsfördelningen i bolagsstyrelser inom privat sektor ska vara minst 40/60 i stället som det nu är, genomsnittligt 30/70, med stora variationer mellan länderna.
Vad man vill uppnå med detta förblir lite oklart, men antagligen blir världen ett lite bättre ställe då.
Från konservativt håll ställer vi oss rätt kritiska till detta lagförslag av flera orsaker.
Delvis är det ett betydande ingripande i näringslivets frihet att få tillsätta vilka bolagsstyrelser man vill baserat på meriter och lämplighet.
Värre är att lagförslaget osar en rejäl dos unken kvinnosyn, då kvinnor inte antas kunna tävla på marknaden på samma villkor som män, utan behöver särbehandlas och på detta sätt inkvoteras. Det är ett stort hån mot de kvinnor som har kämpat hårt med långa utbildningar och karriärutveckling, för att slutligen endast reduceras till sitt kön.
Man hänvisar ofta till rapporter som visar att könsblandade och jämställda arbetsgrupper skulle vara mer effektiva och högproducerande. Tyvärr är det lika lätt att hitta rapporter som visar att en könsblandning eller jämn könsfördelning inte alls har någon effekt på varken effektivitet eller produktivitet. Inte ens på trivseln. Oavsett hur det ligger till med den saken, är en jämnare könsfördelning säkert önskvärd och något som på naturlig väg kommer att växa fram med tiden, med tanke på kvinnors högre utbildningsnivå. Men att forcera fram utvecklingen med direktiv från en maktapparat i EU är helt fel väg att gå.
Norge är ett land som sedan 2003 har haft den här sortens jämställdhetspolicy inom bolagsstyrelser. Eftersom det tills vidare är en relativt liten grupp kvinnor som kvalificerar eller önskar sig in sig på denna marknad, har kravet på jämställda bolagsstyrelser enligt deras utredningar fört med sig konsekvensen att andelen kvinnliga vd:ar sjunkit eftersom kvinnliga styrelseledamöter rekryterades från vd-tjänster som därmed ersattes med män.
Argumentet att jämställda bolagsstyrelser genom en så kallad ”trickle down”-effekt skulle leda till en ökad jämställdhet även längre ned i näringslivet motbevisades i en annan studie från just Norge.
Summa summarum är detta mest ett dåligt påhitt som måhända välkomnas av välavlönade överklassfeminister inom politiken men det är inget som underlättar vanliga kvinnors vardag. Och EU ska hålla sig långt borta från medlemsländernas beslutanderätt i dylika frågor.
Tack för ordet.
Anette Lehtinen
Katja Janetzko
Susanne Sirén
Sonja Widelius
Sanna Willford
Ålands Konservativa Förening Urd rf.
