Ledare
Kritiken är stor mot EU:s förslag till ny långtidsbudget. För Ålands del är kritiken befogad då självstyrelsen riskerar försvagas.
DANIEL ERIKSSON
Ny finansieringsmodell riskerar urholka Ålands självstyrelse
EU:s nya finansieringsmodell är en stor risk för den åländska självstyrelsen. För att undvika att en finsk myndighet får makt över åländska medel och politik måste landskapsregeringen agera proaktivt.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Om du trodde att utmaningarna för den åländska självstyrelsen var över, får du tänka om. Ålands ministerråd Anton Nilsson varnade i onsdagens Ålandstidning för att EU:s planer om en flexiblare modell för pengar till medlemsländerna ställer Åland inför nya stora utmaningar.
EU:s medlemsländer planerar förändra finansieringen för gemensamma politikerområden med siktet inställt på en ökad flexibilitet. Medlemsländerna ska i större utsträckning få styra över prioriteringen. Om man på nationell nivå vill lägga mer pengar på till exempel fiske ska det vara fullt möjligt genom omfördelningar.
EU-kommissionen menar att det här ger medlemsländerna mer att säga till om. Men kritiken har varit omfattande och den kommer från alla håll. Från regioner, från medlemsländer och organisationer. Kata Tüttö, ordförande i EU:s regionkommitté, har varnat för att förslaget innebär en brytning med regionernas inflytande, enligt TT.
Vad skulle då allt detta betyda för Åland? Enligt Anton Nilsson innebär förslaget konkret att Åland kan hamna i en situation där en finsk myndighet ska koordinera hur vi spenderar pengar som är vår behörighet. I ett nafs undermineras självstyrelsen och vår möjlighet att bestämma i frågor som är åländsk behörighet. Och vad händer om Finland beslutat om hur pengarna ska användas inom områden som hör till självstyrelsen?
EU-kommissionen menar att det här ska förenkla när medlemsländerna får mer att säga till om. Men kritiken har varit omfattande och den kommer från alla håll.
Situationen är utmanande för såväl Åland som Finland. Att landskapsregeringen har en pågående diskussion med EU-kommissionens finländska vice ordförande Henna Virkkunen (Saml) är bra, men inget är löst. Även om kommissionen senare sagt i sin egen kommunikation att planerna ska vara förenliga med nationella strukturer, som till exempel självstyrelsen, är det för vagt för att kunna säga vad det egentligen innebär för Åland.
Återigen står Åland inför en situation där hela självstyrelsen går stick i stäv med det EU vill uppnå. Det här är och kommer att vara en kontinuerlig utmaning och en rejäl sådan för det åländska samhället. Frågan är hur våra åländska politiker tänker agera, nu och framöver.
Vi befinner oss i en situation där det åländska folket gett över behörigheter till EU utan att vi kompenserats genom en representation i parlamentet. Den åländska handeln har inte kunnat ta del av den inre marknaden på samma sätt som andra och där våra rederier påläggs avgifter för till exempel utsläppsrätter.
Samtidigt ger EU även Åland möjligheter och det måste vi vara tydliga med, men det är onekligen så att det är krävande för en liten förvaltning som den åländska att hålla sig uppdaterad och samtidigt försöka parera utmaningarna med ett alltmer federalistiskt EU.
Så vad står vi nu inför? Anton Nilssons varning måste tas på stort allvar och landskapsregeringen behöver jobba brett i denna fråga. Skapa allianser med andra aktörer och försöka påverka det hela i ett så tidigt skede som möjligt. Då finns möjligheter att påverka beslutsgången och på så sätt säkra Ålands roll. Slutlig uppgörelse väntas tidigast i vår och kritikerna är många så det finns alla möjligheter att påverka om Åland tänker brett och jobbar hårt.
