Bra, Tony Cederberg och Thomas Saurén! Ni har gjort en viktig utredning om den åländska fiskodlingens möjligheter. Tänket att förvandla fiskbajset i de havsbaserade odlingarna till energi eller gödsel är guld värt. Visserligen fordras många gnuggningar av geniknölarna innan de praktiska problemen med insamlingen av bajset är lösta, men detta har väl aldrig hindrat våra uppfinningsrika och penningmedvetna fiskodlare. Låt skiten bli till guld så kommer odlingskassarna snart att förses med effektiva vaskpannor!
Det andra guldet är lättare att vaska fram. Fiskrenset. Fiskarnas inkråm innehåller enormt mycket fett som enkelt kan raffineras till fiskdiesel – i stället för att gå till minkföda. Och här behövs inget genignuggande. Det här går att göra redan i dag. Det är faktiskt bara att tömma den raffinerade oljan i tanken och köra.
För drygt ett dussin år sedan gick alla bussarna i Mariehamn på åländsk fiskdiesel. Inte en enda droppe fossil olja blandades i. Tänk vilken miljöuppmärksamhet det hade kunnat ge vår fina stad! Det hade kunnat bli till guld för Mariehamn! Men det kanske inte är för sent ännu att vaska fram detta guld. Det kommer att ta många år innan alla bussar har elektrificerats. Fram till dess kan man styra över dagens fossila drift till drift med härtillverkad biodiesel.
Det tredje guldet är själva fisken förstås. Tänk er att sitta på en skärgårdsfärja med en läcker ugnsstekt Ålandsodlad regnbåge på tallriken och en god sallad som drivits upp av fiskens bajs – och lyssna till det mjuka murret från båtens motor som drivs av fiskens inkråm. Och vattnet som forsar runt färjans bog är klart och fint. Det är lycka det!
Och nej, det är inget flum! Det här är en fullt möjlig framtid.
Uffe Grüssner
