Man kanske bör ta det i beaktande: Georgia Mrloni, sannolikt nästa ordförande för ministären i Italien, inte exakt statsminister här, säger nu att hon stöder Zelinskyj i hans motstånd mot den ryska federationen som anfallit Ukraina, men hon kommer möjligtvis under hösten eller vintern att säga, och med en viss rätt, att detta inte står i motsatsförhållande till att hon också vill importera energi från denna federation då EU-ländernas (inte Danmark) generella subventioner ytterligare fördyrar fossil energi och hennes primära ansvar är det italienska folkets välmående.
Detta kan ske trots eventuellt moraliskt och till och med materiellt stöd till Ukraina. Jag skissar ett teoretiskt scenario och hur teoretiskt det är får man se tids nog men EU:s politik hittills är inte förtroendeingivande.
Opinionen i Tyskland är inte enhälligt för att lida för Ukrainas skull utan när vintern kommer är Tyskland under hårt tryck att göra något för att minska det materiella missnöjet på grund av kriget och flera stater i öst tycks gå samma väg. Bulgarien förhandlar redan och Tjeckien har trots sitt förflutna som sovjetisk vasall inte någon lust att vara i frontlinjen för vad som kallas utpressning då stater som skickar tunga vapen till ett land som är i krig med Ryssland. Kriget är Rysslands fel ja, men hade man väntat sig belöningar som billigare gas för att man beväpnar Ukraina?
Den tyske vice kanslern Habeck (ingen järnkansler utan en grön sådan) reser till Doha i Quatar och tigger om ett gasavtal med ett land som inte gör någon hemlighet av de exporterar våld till omgivningen, bland annat Syrien, och därigenom även till Europa och detta anses vara en stor demokratisk framgång. Kan man dock inte hålla två fiender i huvudet samtidigt bör man heller inte syssla med affärer som rör det egna landets säkerhet eller ens energi.
Grundfelet var inte att Europa importerade billig gas och även olja från Ryssland medan gulfstaterna sålde sin energi till östra Asien. Felet var att Europa inte förstod att en stat man också handlar med också kan bli din fiende och då bör man ha alternativa källor som LNG från annat håll eller åtminstone ett försvar när den traditionella fienden inte gör någon hemlighet av sin upprustning.
Vad var det allmänheten och i synnerhet politikerna vägrade se i denna dödligt farliga ekvation? Vi kunde se hur Japan som i en tid av mer protektionism inte trodde att de genom handel kunde säkra sin energiförsörjning och detta var en anledning till det rena kamikaze-anfallet mot Pearl Harbor på Hawaii trots att de visste att deras industriella resurser och ekonomi inte i längden kunde stå emot USA. Denna rent suicidala hållning med ett givet totalt nederlag borde ha blivit begynnelsen på en era där vi kan handla även med dem vi inte sympatiserar med men detta system tycks ha invaggat naiva politiker i illusioner om säkerhet.
FN föddes då som ett diskussionsforum för olika intressen och åsikter och inte primärt som någon världspolis vilket ingen stormakt hade accepterat.
Den intellektuella kollapsen blir särskilt tydlig när EU:s politiske talesman för utrikespolitiken Borrell föreslår att Ryssland ska förlora sin plats inom FN:s säkerhetsråd vilket påminner om före detta minister Wallström som ser fel hos alla andra men inte läst på om grundkursen från Kina att om du vill ha fred så bör du rusta dig för krig.
Peter Andersson
