Elegant Ilmatar!

Två dagar före valet inleds presenteras Ilmatars rapport om ekonomiska effekter och får rubriken: ”Vindkraftparkerna kan ge 718 miljoner i skatteintäkter...”.

Att analysera den tar tid och då bladen är fulla av valinsändare, så debatten lär bli minimal. Den baserar sig på ett elpris om 45-55 euro per MWh. Fyra av de senaste tjugo åren har medelpriset varit 50+. Den baseras på ett (orealistiskt?) antagande om en livslängd på 40 år.
Den innehåller inget om miljöeffekter på människor, fiskar, fåglar och så vidare.
Självfallet skrivs då inget om effekterna av Bisfenol A, PFAS eller mikroplaster. En annan av vindkraftens akilleshälar. Vinden är nog förnyelsebar, men gamla vindkraftsvingar ligger redan och skräpar på Åland. Fundamenten på 5.000 ton per vindkraftverk kan stå kvar i många generationer.

De tekniska utmaningarna och de ekonomiska möjligheterna presenteras inte heller. Media har ju tidigare visat sitt ointresse att granska de lokala aktörerna.

Det nämns inte att Ilmatar Energy till 88 procent ägs av franska fonder eller att Ilmatar-koncernen 2021 hade en omsättning (försäljning) om 12 miljoner euro medan förlusten var 13 miljoner euro. Hur direktörernas lyxbilar finansieras har intresserat mig en tid. Det åländska bolaget är ett av dotterbolagen i koncernen.
Det talas om att investeringar om sex miljarder euro. Hur ska de finansieras? Vem ska riva dem i framtiden?
Det görs jämförelser med sjöfarten men en investering om 6.000.000.000 euro motsvarar värdet av 30 stycken Viking Grace och så inledde inte sjöfarten sin utveckling.
Jag hoppas att ålänningarna ser igenom denna smarta marknadsföring och väljer ett alternativ, som granskar detta projekt på ett realistiskt/kritiskt sätt. Blåögda optimister är farliga när det gäller gigantiska projekt där vi inte har någon erfarenhet vare sig lokalt eller globalt.

Stephan Toivonen

Åländsk demokrati