Att beskylla folk för att vara rasister ökar polariseringen

Foto:

Det verkar just nu finnas ettintresse från medialt och myndighetshåll att på rätt tveksamma grunder utmåla även den åländska befolkningen som rasistisk och/eller diskriminerande.

Detta är problematiskt ur flera håll, menar jag. Dels tror jag inte alls att rasismen är speciellt utbredd. Faktum är att jag tror att väldigt få människor numera är rasister. Desto fler är däremot de personer som gärna vill utpeka andra som rasister, helt enkelt för att det får dem själva att känna sig lite bättre, lite mer upplysta. Vissa politiska rörelser bygger dessutom en del av sin värdegrund på just ”antirasism”, så en förment utbredd rasism rättfärdigar deras verksamhet.

Främlingsfientlighet och fördomar är sedan en annan sak, som är helt klart mer utbredd än rasism. Det ligger i människans natur att vara skeptisk till det främmande, och den attitydförändringen bör få ta sin tid. Det är ju heller inte en så stor del av befolkningen som faktiskt aktivt har röstat för en omfattande invandring.

Dels undrar jag vad syftet med denna rapportering egentligen är. Tror man sig uppnå att få den lilla andelen faktiska rasister att tänka om så tror man nog fel. Tvärtom så tror jag det kan ha motsatt effekt. Att vanligt folk ofta får höra politiker och media beklaga sig över hur rasistiska de är, gör nog snarare att man blir negativt inställd till både politiker och media och i värsta fall spiller detta över på invandrare. Detta ser man dagligen på sociala media.

Sist men inte minst tror jag att budskapet ”ålänningar är rasisterý är extremt dåligt för integrationen. Att ständigt få höra att majoritetsbefolkningen är avogt inställd till en, gynnar nog inte förtroendet och tilliten invandrare känner för majoriteten, tvärtom. Det bygger istället upp en offerkultur (jag kommer ändå inte lyckas), och enkänsla av ressentiment, som i värsta fall kan leda till ett utbrett förakt för majoritetssamhället som på sikt blir skadligt. Detta ser vi tydligt i Sverige i dag, där ”svennehatet” är väldigt starkt på många håll.

Att jobba med diskrimineringsfrågor och lagstiftning kring dessa måste gå att göra utan omfattande skuldbeläggning av majoritetsbefolkningen. Jag är rädd för att detta sätt att göra det på bara leder till en upptrappning av motsättningar och bidrar till en polarisering.

Anette Lehtinen

Hittat fel i texten? Skriv till oss