Behövs ingen kriskommunlag

Under mina 41 år som kommunal tjänsteman och kommunpolitiker har jag sett hur kommunerna kunnat ge sina innevånare en allt bättre närservice, år från år, inom grundskola, barnomsorg och äldreomsorg.

Ekonomin för kommunerna i stort har efterhand blivit allt bättre för att nu år 2023 vara starkare än någonsin.
Naturligtvis har det under årens lopp förekommit svackor i ekonomin men kommunerna har varit kloka nog att hantera detta.
Dock finns ett en handfull mindre kommuner som har det ekonomiskt ansträngt.
Orsaken till detta är den negativa inställning hos lagtinget till att med små medel justera landskapsandelssystemet så att även dessa mindre kommuner kan leverera den närservice som deras innevånare efterfrågar.
Nämnas bör att landskapsandelarna har varit oförändrade i 10 år medan landskapets egna verksamhetskostnader under samma period har stigit med 52 miljoner.
Det här visar att lagtingets majoritet under de senaste 10 åren prioriterat ner grundskolan, barnomsorgen och äldreomsorgen till förmån för den egna verksamheten och därmed varit den bidragande faktor att vi i dag har en handfull mindre kommuner som har det ekonomiskt tufft.
Skulle lagtinget prioritera endast en miljon av de egna ökande kostnaderna om 52 miljoner till ökade landskapsandelar till de mindre kommunerna så skulle även de i framtiden kunna ge sina innevånare den efterfrågande närservicen.

Vad vill man i lagtinget och vad vill främst de lagtingsledamöter som företräder landsbygden ?
Runar Karlsson
Fullmäktigeordförande i Saltvik