Resenärer tar sig till Åland med allt mer miljövänliga passagerarfärjor. Städer och områden omkring oss tar den uppkomna pandemisituationen i akt att genom en grön omställning möta framtidens krav och behov. Trots pågående pandemi och dess utmaningar ligger klimatkrisen inte i karantän. I rapport efter rapport om privatbilismens påverkan på närmiljön, havet och luften vi andas ges samma tydliga budskap – naturen mår dåligt av alla bilarna.
Vi beslutsfattare står inte maktlösa. Vi kan påverka genom att alla beslut som fattas tas med hänsyn till klimat och miljö som första prioritet.
Det gäller att vara med på tåget och fatta medvetna hållbara beslut. Det kräver dessutom ett politiskt mod, vilket jag stundvis saknar från den sittande regeringen.
Åland som bostadsort och resmål har inte råd att bli bakefter. Genom att satsa på moderna, elektriska och attraktiva fordon främjas ålänningarnas och turisternas möjligheter att åka hållbart. För genom att aktivt att minska bullret från trafiken i tätorterna och minska på avgaserna höjer vi också Ålands attraktionskraft.
Fina bilder från Åland visas på sociala medier, där man marknadsför lugnet, naturen och havet, men strax bakom rullar Nordens äldsta privatbilspark.
Helsingfors och Esbo fortsätter upphandla eldriven kollektivtrafik för att uppnå klimatmålen och minska utsläppen från trafiken. Svenska Västtrafik skriver på sin hemsida att de redan kommit långt och är ledande i utvecklingen när det gäller elektrifierad stadsbusstrafik. Till 2030 ska all deras trafik vara elektrifierad, redan 2020 har de flest elbussar i Norden.
Det kan inte vara bara jag som undrar varför fossildriften är så helig för lanskapsregeringen och dieselbussar, traktorbilar och fossildrivna föråldrade landskapsfärjor är det man levererar.
Enligt uppgift tänker landskapsregeringen i stället för att fortsätta på den överenskomna linjen att elektrifiera kollektivtrafiken med täta och tillgängliga turer, i stället gå in för fossildrivna bussar med glesa turer.
Man uppger som en av orsakerna ”det inte finns tid” att upphandla elbussar.
Det här är ytterst förvånande, eftersom det under den tidigare mandatperioden fördes framgångsrika samarbetsdiskussioner mellan landskapsregeringen, Mariehamns stad och randkommunerna i syfte att bygga samman tätorten med en tillgänglig och elektrifierad kollektivtrafik.
Underlagsmaterialet är omfattande. Redan i december 2016 gavs möjlighet att provåka en eldriven stadsbuss i Mariehamn, ett samarbete med Mariehamns stad, landskapsregeringen, Viking Line Buss och den inhemska elbussleverantören Linkker som då var i färd att leverera elbussar till huvudstadsregionen. Öronmärkta medel för att vara i fas med utvecklingen fanns under Camilla Gunells tid som näringsminister med ansvar för närings-miljö- och energifrågor. Elektrifieringen av kollektivtrafiken på Åland är ingen nyhet eller något man måste uppfinna på nytt.
Det kan väl ändå inte vara så att den sittande regeringen gör partipolitik av elbussfrågan och river upp åratal av förarbeten och samarbeten och helt bortser från den tidigare landskapsregerings hårda arbete som en ren maktdemonstration?
Jag oroar mig över att landskapsregeringen står still och till och med backar inom miljö- och klimatarbetet.
Det kommer att slå undan benen för Åland som ett hållbart, intressant och modernt resmål och bostadsort efter att pandemin är över. Vi har inte råd att bli bakefter.
Jessy Eckerman (S)
