Insändare

Hur länge ska fiskodling i öppna kassar tillåtas i havet?

Skicka in en insändare

För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.

Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).

Ingen annan mänsklig verksamhet får släppa ut avföring eller gödningsämnen direkt i naturen. Avloppsvatten från hushåll leds till reningsverk, industrier behandlar sina restprodukter och spillning från produktionsdjur används som gödsel. Regeringen stöder och uppmanar till åtgärder för att stoppa fosfor- och kväveläckage, exempelvis gipsbindning, våtmarker och fosforfällor.

Fiskodlingsbranschen på Åland har i över ett halvt sekel bedrivit ”forskningsprojekt” för att minska utsläppen av gödningsämnen. Vad har detta resulterat i? Praktiskt taget ingenting. Sunt förnuft säger att om man släpper ut avfall i havet, finns det inget sätt att samla tillbaka det för rening.

Branschen hävdar att kassarna kan flyttas längre ut, där utsläppen späds ut och ”inte gör skada”. Men Östersjön är redan världens mest förorenade innanhav. Tillståndet försämras år för år. Syrefria bottnar breder ut sig, fiskdöd hotar och algblomningarna blir kraftigare och mer långvariga. I fjol hade vi algblomning i oktober, något forskarna aldrig tidigare har sett.

Rädda Lumparn r.f. har nyligen lämnat synpunkter på ansökan om förnyat tillstånd för fiskodling i Ängösund, som är en av få trånga passager till det hydrologiskt och geologiskt unika innanhavet Lumparn. Vattnet där har inte god status och kommer inte heller att nå det, trots EU-direktiv som kräver att Åland uppfyller målen senast 2027.

ÅMHM:s beslut om fortsatt tillstånd är pinsamt. Dokumentet talar om försiktighetsprinciper och bästa tillgängliga teknik, men urvattnar kraven med formuleringar som:

”…ska bästa tillgängliga teknik användas som enligt gängse branschstandard är tekniskt möjligt och ekonomiskt rimligt.”

Sådana plattityder upprepas gång på gång i det 23 sidor långa dokumentet. Listan med krav är lång. Allt från övergödningsfrågan till avfallshantering, kemikalier, döda fiskar, sjukdomskontroller och profylax. Fiskodlaren ska föra driftsjournaler och lämna rapporter, men hur effektiv är tillsynen? Hur ofta gör ÅMHM kontroller på plats? Vilka provtagningar sker?

Precis som i all intensiv djurhållning ökar risken för sjukdomar. Lösningarna blir avlivning med avfallsproblem eller antibiotikabehandling – som sprids i vattnet och kan smitta vildfisk.

Enligt Ålands Gallup vill majoriteten av ålänningarna avveckla den kommersiella fiskodlingen. Nu är det dags för våra beslutsfattare att agera. Avveckla havsbaserad fiskodling med en rimlig övergångsperiod och skäliga ersättningar.

Styrelsen, Rädda Lumparn r.f.