Skicka in en insändare
För att göra din röst hörd kan du mejla debatt@alandstidningen.ax. Du kan skriva under med signatur men vi behöver dina kontaktuppgifter.
Din insändare får maximalt bestå av 3.000 tecken (inklusive mellanslag).
Alla talar om hållbarhet. Men få förstår vad som egentligen döljer sig bakom den så kallade gröna omställningen. Det handlar inte längre om klimatpolitik – utan om en centralstyrd ideologi.
Här är de största hoten som nu närmar sig – och som nästan ingen vågar prata om:
1. Koldioxidtullen – EU:s nya protektionistiska mur
CBAM (Carbon Border Adjustment Mechanism) låter smart på pappret: en tull på varor från länder med högre utsläpp. Men i verkligheten är det ett slag i magen på Europas egen industri. Varje ton stål, cement, glas, el och gödsel får en ny EU-skatt.
Resultatet?
Produktionen blir dyrare – inte renare. Företag flyttar ut, Kina och Indien tackar för affärerna, och vanliga människor får betala notan i form av dyrare varor och förlorade jobb.
2. Koldioxidfällan – när man jagar luften i stället för logiken
EU satsar hundratals miljarder på att suga upp koldioxid ur atmosfären – i länder som redan är klimatneutrala. Sverige har fått 20 miljarder till en enorm ”CO₂-dammsugare” som ska gräva ner naturens egen livsluft under havsbotten.
Växterna behöver koldioxid för att leva – men i den gröna ideologins värld är gasen farlig.
Så vi svälter naturen, bränner el och ruinerar ekonomin – för att lagra något som naturen hanterar alldeles gratis.
3. Elchocken – Europas nya klassamhälle
Grön energi låter vackert. Tills elräkningen kommer. Vind- och solkraft kräver enorma stödnät, batterier, reservkraft och ny infrastruktur.
Resultatet? Skyhöga elpriser, sämre stabilitet och ett Europa som blir beroende av väder och politik.
Redan nu ser vi elfattigdom växa – familjer som måste välja mellan värme och mat.
4. CBAM:s tvilling – byråkratins klimatkommissariat
Varje nytt direktiv kräver fler kontrollsystem, fler rapporter, fler utsläppsrätter. Varje bonde, företag och industri tvingas mäta, väga och rapportera sin ”klimatpåverkan” i EU:s databas.
Tusentals människor försörjer sig numera på blanketter i stället för på arbete.
Detta är planekonomi 2.0 – fast digital, med klimatstämplar i stället för femårsplaner.
5. EU:s självskadepolitik
Med ena handen förbjuder EU diesel, bensin och gas.
Med den andra köper man el från kolkraft i Polen, gas från Qatar och olja från diktaturer.
Man kallar det hållbart.
Det gröna paradiset byggs på slavarbete i Kongo, sällsynta jordartsmetaller från Kina och subventioner finansierade med lån. Det är inte grön politik – det är globalt dubbelspel.
6. De förbjudna orden: kärnkraft, skog, förnuft
Det som faktiskt fungerar – stabil kärnkraft, hållbart skogsbruk och rationell energipolitik – ses som fienden.
7. Folket måste vakna
Om EU fortsätter på den här vägen väntar en ekonomisk och industriell kollaps.
Det är ingen konspiration – det är enkel matematik.
När man beskattar produktion, stryper energi och belönar byråkrati – då dör innovationen. När man ersätter ingenjörer med aktivister – då dör framtiden.
Vi behöver inte fler färgglada klimatmål.
Vi behöver verklighet.
Vi behöver sunt förnuft.
Byråkratins baneman
