En replik till den samlade vänstern

Inledningsvis måste jag uttrycka min förvåning över hur ett försvar av vår skola, som de senaste 20 åren har varit riktigt bra, över en natt har gått till att vara människofientlig om den inte förändras så som landskapsregeringen vill. Nåja, vänstern är sig lik och inget är nytt under solen.

Landskapsregeringen har föreslagit en ny gymnasielag vars största förändring innebär utökade rättigheter till diverse former av stöd i gymnasieskolan på Åland. Detta lagförslag innebär av allt att döma kraftigt utökade kostnader men landskapsregeringen har trots detta inte genomfört en seriös kostnadsuppskattning. Ett av de huvudsakliga argumenten till dessa ökade stödåtgärder inom gymnasieskolan är att elever inom grundskolan har erhållit stöd och att dylika åtgärder ska fortsätta inom gymnasiet. En parentes är att antalet elevassistenter inom grundskolan har ökat med 400 procent de senaste 20 åren.

Det är rimligt att ifrågasätta om det är rätt väg framåt att fortsätta öka stödinsatserna och förlänga rätten till stöd även till gymnasiet. I dag finns hjälp redan att få inom gymnasiet men detta är inte lagstadgat och gör att skolan kan prioritera sina resurser mellan stödresurser och övrig verksamhet. Att lagfästa och utöka rätten till stöd innebär i praktiken att skolan är nödgad att skära ner på övrig verksamhet för att prioritera stödverksamhet i ekonomiskt utsatta tider. Gymnasieskolan är en frivillig utbildning och i något skede behöver det offentligas ansvar minska och det individuella ansvaret öka. En människa är trots allt myndig vid 18 års ålder.

Åland är ett rikt samhälle och kan således redan i dag erbjuda höga stödnivåer till de människor som behöver hjälp men för att det ska fortsätta vara så även i framtiden måste vi prioritera rätt. Vi behöver jobba på att bryta denna ökande stödspiral i stället för att konsekvent öka resurserna till de som ropar högst.

Det kommer alltid att finnas människor i vårt samhälle kräver mera resurser oavsett hur mycket den offentliga sektorn än växer. Vårt samhälles välstånd byggs dock på det motsatta. Det vill säga genom att människor tar personligt ansvar för sin tillvaro och anstränger sig för den framtid de själva vill leva i.

Christian Wikström (Ob)