Det är dags att ta tag i problemen

När Ålands statistik- och utredningsbyrå (Åsub) i förra veckan släppte Arbetskraftsbarometern 2025 väckte den inte någon större debatt. Samtidigt skvallrar den en hel del om den åländska ekonomin och tillståndet i det samlade samhället. 

Åsub gör årligen en arbetskraftsbarometer. Prognosen bygger på enkätsvar från både företag och offentliga enheter. Genom barometern får vi lära oss mer om förväntningarna de kommande tolv månaderna ur ett sysselsättningsperspektiv och den här gången finns det saker som sticker ut. 

Bland annat ser vi att den negativa trenden som funnits inom den privata sektorn de senaste åren fortsätter, detta trots att det förväntas tillkomma 62 nya årsverken under det kommande året inom det privata. Om man kombinerar det med att Åsub uppskattar att cirka 340 personer kommer att gå i pension både innevarande år och nästkommande år, är det tydligt att Åland behöver fortsatt in- och återflyttning för att klara av att tillgodose behovet. Detta då antalet personer som är på väg in i arbetslivet inte täcker upp.

Det som trots allt är slående är att tillväxten är låg och att Åland blir allt mer sårbart, då även mindre rubbningar kan ställa till problem. 

Det är även intressant att notera att det finns stora skillnader mellan branscher. Där vissa räknar med tillväxt medan andra, som till exempel byggnadsbranschen, räknar med en kraftig tillbakagång. En tillbakagång som givetvis kommer smitta av sig till resten av det åländska samhället då man lite enkelt ofta brukar säga att en anställd byggnadsarbetare håller tre personer till sysselsatta. 

Vad ska då Åland göra åt detta? Det enkla receptet är att vi behöver mer in- och återinflyttning. Vi behöver en mer tillväxtorienterad politik där konkreta åtgärder behövs för att stimulera företagandet — både för redan existerande och nya företag (läs Ålandstidningen 28/5-25 för förslag på konkreta åtgärder). 

Om inte våra politiker prioriterar en aktiv näringslivspolitik riskerar vi att förlora den mångfald av branscher som kännetecknar det åländska näringslivet. Detta är inte överdrifter, utan flera indikatorer pekar på att utvecklingen kräver uppmärksamhet och åtgärder. Varningsklockorna är trots allt många. 

Det är inte rimligt att förvänta sig att åländska företag alltid prioriterar lokala investeringar av lojalitet. Även de måste agera affärsmässigt i en konkurrensutsatt omvärld. Det betyder inte att man inte skulle bry sig om Åland och att viljan att investera i det åländska samhället är låg. Nej, det betyder bara att det finns en gräns även för åländska företag när det inte går längre att välja Åland bara för att det är Åland. Inte väljer heller konsumenter i samma utsträckning som tidigare åländskt bara för att det är lokal producerat. Något vi kunde läsa om i Ålandstidningen den 14 april när ÅCA:s vd Joakim Blom slog larm om den åländska livsmedelssektorn. 

Det är dags att vi slutar betrakta Ålands ekonomiska utveckling som något som lever sitt eget liv. Om vi vill att Åland ska vara mer än ett idylliskt vykort, måste vi våga ta tag i de strukturella utmaningarna. Det krävs mod, politisk vilja och konkreta insatser för att vända trenden. För varje år som går utan riktade åtgärder riskerar vi att förlora den mångfald och det driv som en gång gjorde Åland till en ekonomisk förebild. Det är dags för politiker och näringsliv att ta fram en gemensam handlingsplan för att stärka Ålands konkurrenskraft.