Den åländska skolan kan bättre

Ålandstidningen skrev om nationella centret för utbildningsvärdering (NCU) den 25 juni. Där framgår att Ålands skolor underpresterar måttligt i matematik och ännu sämre i modersmål. Det är allmänt dåligt för Åland på sikt, och inte heller barnens bästa.

Det finns två stora problem med skolan generellt. Det första är fler standardiserade prövningstillfällen, vilket Karsten Steiner från Ålands lärarförening så förtjänstfullt efterlyst. Det är att det är för lite effektiv tid till studier i matematik och svenska på Åland.

Med standardiserade test kan man snabbt få upp ögonen för underpresterande skolor, klasser, lärare eller elever. Att mäta är avgörande. Då kan förvaltning, lärare, föräldrar och politiken engageras för att göra förbättringar. Proven i sig måste inte heller innebära en massiv press för barnen. Man kan ha tydliga och rimliga förutsättningar för hur proven genomförs och värderas.

Mäta är viktigt för alla seriösa verksamheter, men allra viktigast är såklart den vardagliga progressionen i barnens studier. Hur mycket skola ägnar sig barnen åt egentligen när de går i skolan? Sju timmar på plats i skolmiljö innebär inte sju timmar effektiva studier, någonstans där ligger problemet.

Våra barn hemundervisas cirka två timmar om dagen, men har ändå en progression långt över målen i läroplanen. I allt väsentligt görs allt på egen hand med stöd av vanlig etablerad skollitteratur, men har de frågor om något så får de såklart svar av en förälder.

Hemundervisare gör lite olika, men generellt sett har de flesta relativt korta men effektiva studiedagar. Sen gör vi roliga saker tillsammans.

Mot den bakgrunden är det närmast obegripligt att skolorna halkar efter trots att skoldagarna faktiskt är sex, sju eller åtta timmar långa. Har man verkligen så fullt upp med annat på skoltid att man inte hinner studera ett par timmar om dagen i skolan?

En annan skillnad mellan studieformerna är att hemundervisning kontrolleras noga varje termin av en oberoende tillsynsenhet, avbryts om barnen inte är tillräckligt duktiga och socialtjänsten har lätt för att bli orolig.

Det gör att många hemundervisare föredrar att ligga före än precis på gränsen. Så är det inte för skolorna som dessutom får 10-20.000 euro per elev i skattefinansiering varje år oavsett hur det går för barnen!

Börja mäta resultaten ordentligt och mät även hur mycket tid som faktiskt är studietid på riktigt. Då kan man sakligt ifrågasätta de skolor som underpresterar, och diskutera förhållandena i politik och media. Det sätter fart på skolorna.

Hemundervisande pappa