Den 31 december ingick i Ålandstidningen en notis: ”Örn flög iväg med barn i Norge”. Där berättas att Svanhild, en 3,5-årig flicka, hade tagits av örn på ön Leka i Norge på 1930-talet, och att örnen fört henne över vattnet ett par sjömil och upp på en bergshylla. I notisen uppges vidare att ingen såg själva bortförandet, att händelsen är omtvistad då ornitologer menar att det inte är möjligt för en örn att lyfta ett [så tungt] barn.

I notisen uppges inte att Svanhild, som vid händelsen var tre år och åtta månader gammal, vägde hela 19 kg. Ej heller att Svanhild samma natt undersöktes av en läkare, som konstaterade att hon var oskadd, frånsett något litet skrapsår i pannan. Hon hade varit tjockt klädd, vilket uppgavs ha räddat hennes liv.

I en översikt över världens rovfåglar framhålles att större örnarter nog dödar däggdjur upp till en storlek som fullvuxna apor, getter, lamm och små antiloper, men att de är oförmögna att flyga iväg med ett kadaver som är tyngre än deras egen vikt, vilket oftast är mindre än 4-5 kg (del Hoyo, J. m.fl. 1994: Handbook of the Birds of the World. Vol. 2). Havsörnshanen väger i snitt cirka 4,6 kg (4,0–5,4) kg, honan cirka 5,8 kg (4,9–6,9) kg. Här är det viktigt att notera, att dessa rovfåglar inte kan lätta från marken med så tunga byten. Däremot finns dokumenterade fall hur kungsörn slagit klorna i till exempel gems i en klippbrant och seglat ut med den hängande i klorna. Sådana luftfärder har emellertid alltid gått nedåt, och oftast slutat med att bytet släppts i luften.

Den som vill bilda sig en uppfattning om ”Ørnerovet på Leka”, från 1932, och andra uppgivna fall av ”Ørnerov” i Norge rekommenderas Per J. Tømmeraas bok ”Ørnen – en barnerøver” (1997). I en tabell beskrivs de 22 mest konkreta fall han kunnat spåra där barn i Norge uppgivits ha blivit tagna av örn (kungsörn, havsörn). I skilda avsnitt redogörs för de enskilda fallen, med referenser till vad som publicerats om dem. Det äldsta fallet härrör från 1735, det färskaste från 1940. I tabellen anges barnets ålder och vikt, tidpunkt och plats, föräldrar såvitt kända, fyndomständigheter och källa. I majoriteten av fallen är källan en anteckning i församlingens kyrkobok.

Barnet Svanhild försvann på eftermiddagen den 5 juni 1932 från gårdsplanen till den gård där familjen var på tillfälligt besök, och hittades efter en omfattande sökaktion sju timmar senare sovande på en klipphylla i fjällbranten, 10–15 meter under ett bebott havsörnsbo. Klipphyllan ligger 210 meter över havet, gården där hon försvann ifrån låg betydligt lägre ned närmare stranden, 20 meter över havet. Avståndet mellan gården och klipphyllan uppgick till 1,575 meter, mätt med plastsnöre 1960. Senare undersökningar har visat att Svanhild nog själv kunde ha tagit sig upp till den klipphylla där hon efter 7 timmars letande hittades, men enligt en annan rutt än den som räddningspatrullen tog. Räddningspatrullens rutt hade inte varit möjlig för ett litet barn.

Tømmeraas visar att majoriteten av de försvunna barnen där örn angetts som orsak till försvinnandet anmärkningsvärt nog icke varit spädbarn, utan cirka 15 kg tunga 3-4-åringar. Utgående från kunskapen om större rovfåglars lyftförmåga och uppgifterna om vikten på de försvunna barnen drar han slutsatsen att ”påståtte kjempeløft gjennomført av et flygende monstrum av en barnerøver, er noe som tilhører fantasifulle sjeler i en forgangen tid.”

Torsten Stjernberg
Biolog