Samhällspusslet blir alltmer komplext och organiseringen av kommunernas uppgifter flyter samman genom flera nivåer och parallella instanser. Avsaknaden av verklighetsförankring och självrannsakan skapar motsättningar och diskussionen landar återkommande i samma skyttegravar.

Det nordiska välfärdssamhällets framgångar har en stark koppling till kommunernas breda uppgiftsportföljer och det kommunala självstyret – det vill säga den lokala organisationens möjlighet att med stor handlingsfrihet anpassa sig till de lokala förutsättningar som finns.

Kommunerna kan endast påföras uppgifter via lag men är fria att utföra sina lagstadgade uppgifter själva, köpa in tjänster av en annan kommun eller producera tjänster via ett kommunalförbund. Organiseringen av uppgifterna är inte statisk utan tenderar att förändras konkret genom lagstiftning och förvaltningsreformer, mera abstrakt sker skiftningar i behov och förutsättningar genom växlande samhällstrender.

I motsats till sin svenska granne framstår Finland som ett reformivrigt land. Den senaste förvaltningsreformen som nådde mållinjen införde en regional nivå som innebär att Sottunga med sina 100 invånare har en långt bredare uppgiftsportfölj än vilken fastländsk kommun som helst. Reformivrigheten på Åland går i vågor och den senaste större förändringen i kommunernas uppgiftsportföljer kan härledas till reformen av Kommunernas socialtjänst år 2021.

Meningsskiljaktigheterna och motsättningarna kring organiseringen av integration som har framkommit i media den senaste tiden har tagit upp onödigt mycket energi hos flera tjänstemän och politiker. Det är helt rimligt att ställa frågan varför, då integration utgör en proportionellt liten del av serviceproduktionen som kommunerna ägnar sig åt. Lagstiftningen stadgar att kommunerna måste göra upp ett program för integrationsfrämjande som godkänns i respektive kommuns fullmäktige och ses över minst vart fjärde år. I dessa redogörs för hur integrationsarbetet tar sig uttryck.

Med ett mått av efterklokhet är meningsskiljaktigheterna något som kunde ha undvikits om lagstiftningen kring fördelningen av uppgifter i större utsträckning hade varit mera distinkt avgränsad. Det är beklagligt att ett forum för möte och gemensam diskussion lämnar en besk smak av irritation och oförståelse men i stället lyfts fram i ett perspektiv av att ha klargjort läget.

Från ett övergripande perspektiv är en stor del av integrationsarbetet naturligt integrerat i kommunernas basservice via till exempel barnomsorg och skola. Funktionen som fattas är av administrativ, rådgivande och praktisk karaktär, varvid en kartläggning av kommunernas tjänstemän gör det tydligt att det i näst intill ingen kommun finns någon logisk resurs som kan hantera detta i dag.

Kommunernas förutsättningar att producera service ser olika ut och i kommunerna verkar man i dag mångfacetterat. De lokala förutsättningarna skapar utrymme för generalister, snarare än specialister.

Kommunerna har effektiviserat en stor del av sina lagstadgade uppgifter genom att nyttja möjligheterna som kommunallagen ger. I dag köps tjänster in kors och tvärs över de kommunala gränserna, för att inte glömma de kommunalförbund som finns och i praktiken utgör samarbetsytor för en mera effektiv och kvalitativ serviceproduktion.

Alla skulle vinna på att en stor del av integrationen samordnas och oavsett hur formen tar sig uttryck kommer det alltid att ställas stora krav på myndighetsöverskridande arbete. Grundförutsättningarna för att samverka prövas till sitt yttersta när energin läggs på att hitta motsättningar och förenklingar.

Samarbete och samordning ställer höga krav på förtroende. Motsättningar och tvärsäkra argument bygger inte något förtroende och det finns all orsak att backa ett steg och se till den övergripande kontexten. Vad är de olika alternativen och hur ser resultaten av dessa ut på kort och lång sikt?

Det behövs en öppen och konstruktiv dialog som bygger på relevanta underlag, ömsesidig respekt för de olika parternas uppdrag och lösningsfokuserade resonemang. Då vi i framtiden står inför nya kriser i världen där människor tvingas fly måste det finnas åtgärder och inarbetade rutiner på plats.