Ledare

Åland har lagstiftningsbehörigheten över sjöfartens utsläpp i åländska vatten slår Ålandsdelegationen fast.

Beslut från ÅD ger vind i seglen

Ålandsdelegationens beslut om utsläppshandel gav Åland en viktig delseger. Åland ska bestämma över utsläppshandeln för den åländska sjöfarten.

Publicerad

Ledarsidan

Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.

Ålandsdelgationens (ÅD) utlåtande i frågan om hur intäkterna från handeln med utsläppsrätter inom sjöfarten ska fördelas är en viktig delseger för Åland. Enligt ÅD hör den utvidgade utsläppshandeln för sjötransporter i första hand till natur- och miljövården och därmed till landskapets behörighet, åtminstone när det gäller rederier med hemort i landskapet, vilket stärker Ålands förhandlingsposition inför fortsatta diskussioner. Det handlar om betydande intäkter, som öppnar upp möjligheter och bidrar till den gröna omställningen, speciellt för sjöfarten. Pengar som behövs för att skapa förutsättningar för omställning av sjöfarten.

EU:s handel med utsläppsrätter är för många en djungel. Grundtanken är ändå enkel: genom att sätta ett pris på utsläpp vill man minska mängden växthusgaser. Under de senaste åren har systemet byggts ut steg för steg, och med klimatpaketet ”Fit for 55” omfattas nu också sjöfarten av reglerna, med målet att EU:s nettoutsläpp ska minska med minst 55 procent till år 2030.

För den åländska sjöfarten betyder det givetvis högre kostnader då alla större passagerar‑ och lastfartyg över 5.000 bruttoton som trafikerar EU‑hamnar måste köpa utsläppsrätter för 100 procent av utsläppen på resor inom EU och 50 procent på resor till/från tredjeland. Samtidigt medför det en starkare styrning mot renare fartyg och investeringar i ny teknik. 

Det handlar om betydande intäkter, som öppnar upp möjligheter och bidrar till den gröna omställningen, speciellt för sjöfarten.

Detta belastar givetvis rederinäringen med högre kostnader som tas ut i högre biljett- och fraktpriser. En ekvation som inte blir lätt för ett ö-samhälle där man är beroende av bra och kostnadseffektiva transportlösningar samtidigt som man så klart förstår behoven av omställning. Dessa högre kostnader slår direkt på åländsk turism och handel och på det sättet drabbas hela Ålands ekonomiska bärkraft och attraktionskraft.

Landskapsregeringen har i omgångar argumenterat för att intäkterna från handeln ska fördelas mellan Åland och Finland i proportion till behörighet och ansvar. Nu har ÅD inte fört fram någon åsikt om själva fördelningsnyckeln, men bara det faktum att Ålands roll i det hela har bekräftats stärker positionen inför kommande förhandlingar.

Det är således viktigt att processen går hela vägen i mål. Åland måste säkerställa att intäkter stannar här och att vi inte hamnar i en position där Åland får kostnaderna och ansvaret, men inte några intäkter. Något som tyvärr ofta händer i fördelningen i behörigheter mellan Finland och Åland.

En sådan utveckling skulle vara mycket övermäktig för den åländska samhällsekonomin och därmed på många sätt utgöra ett allvarligt hot mot Ålands totala samhällsekonomi. Frågan kan vid första anblick verka teknisk och svår, men den har stor betydelse för hur Åland utvecklas under de kommande åren och det gör att frågan kräver stor fortsatt uppmärksamhet.