Ledare
Det visade sig att det är landskapets vägnätsbyrå som ansvarar för den gamla fyrbåken Fästorna.
Sven-Erik Jansson
Att rädda kulturbyggnader är att investera i framtiden
Uppmärksamheten kring den förfallna fyrbåken Fästorna sätter fingret på en ödesfråga för Ålands kollektiva minne: vikten av ta hand om våra kulturhistoriska byggnader.
Ledarsidan
Ålandstidningens ledarsida vilar på en borgerlig grundsyn och ska återspegla det traditionellt demokratiska åländska samhället. Ledarsidan ska verka för att utveckla ålänningarnas självbestämmande samt för bevarandet av Åland som ett enspråkigt svenskt örike.
Som Ålandstidningen uppmärksammat i en rad artiklar de senaste dagarna håller den gamla fyrbåken Fästorna utanför Föglö på att förfalla. Det har rått förvirring om vem som har ansvaret för byggnaden, men slutligen visade det sig vara landskapets vägnätsbyrå.
Gott så. Då kan landskapet nu ta itu med att restaurera fyrbåken innan den är bortom räddning. Fyrbåkarna kring Åland utgör en värdefull del av det åländska kulturarv som landskapsregeringar alla kulörer brukar framhålla i högtidstal och stolt visa upp för gästande dignitärer.
Att låta historiska byggnader förfalla eller rivas är kortsiktigt tänkt. Det kostar samhället mer än det smakar, både i pengar, miljö och förlorad identitet. Bevarandet kräver omsorg och resurser, men det lönar sig.
Petter Lobråten
På sin webbplats lovsjunger LR i vacker treklang byggnadernas kulturhistoriska värden, dokumentära värden och upplevelsevärden: ”Bebyggelsen är en viktig del av vårt gemensamma kulturarv. Den äldre bebyggelsen har vuxit fram i samklang med den omgivande naturen, odlingslandskapet och trafiklederna. Den ger en landskapsbild som upplevs som trygg, igenkännbar och estetiskt tilltalande. Den bidrar därmed till människors känsla av sammanhang och identitet.”
Det är inte svårt att stämma in. Kulturbyggnader bär berättelser. I tider av snabba samhällsförändringar blir de historiska miljöerna något att hålla fast vid, något som binder samman generationer och stärker lokalsamhället.
Gamla byggnader är en slags levande läroböcker. De visar hur tidigare generationer löste praktiska problem, formade sina liv och uttryckte sin tid. Genom att bevara dem ger vi framtida generationer tillgång till en konkret historia, och en källa till inspiration och innovation.
Att låta historiska byggnader förfalla eller rivas är kortsiktigt tänkt. Det kostar samhället mer än det smakar, både i pengar, miljö och förlorad identitet. Bevarandet kräver omsorg och resurser, men det lönar sig.
Precis som fastighetsverkets vd Stefan Rumander säger i en av artiklarna är det sist och slutligen en politisk fråga hur mycket vi ska satsa av de gemensamma skattemedlen på att renovera gamla kulturbyggnader.
Landskapet delar förtjänstfullt ut stöd till privatpersoner för reparation och restaurering av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Ge kulturbyrån i uppdrag att göra en uppdaterad inventering av landskapets egna kulturbyggnader, som kan ligga till grund för en prioritering av räddningsinsatser.
När samhället står inför valet att riva eller bevara gamla kulturbyggnader handlar det inte bara om estetik eller nostalgi. Det handlar om långsiktiga värden – ekonomiska, ekologiska, sociala och kulturella. Vackra och levande kulturlandskap är en viktig orsak till varför turister väljer att besöka exempelvis Åland. I dagens alltmer digitala skärmsamhälle, värderas fysiska och genuina upplevelser allt högre.
Att bevara historiska byggnader är inte att blicka bakåt. Det är att investera framåt.
