Är vi på väg mot en ny laddhybrid?

Landskapsregeringen har under sina snart två år vid makten gjort en rejäl sväng om i fråga om skärgårdstrafiken. I regeringsprogrammet från mitten på december 2023 skriver man om att fem nya frigående fartyg och åtta linfärjor ska köpas in på tio år. Detta skulle finansieras genom extra anslag från staten. Men det dröjde inte länge innan de planerna slängdes över bord och i stället gick man samman med Finferries och bildade Axferries.

En kort upphandling gjordes efter att delar av skärgårdstrafiken havererade förra sommaren, och planerna började dras upp för en större och längre upphandling. För att nå det uttalande målet om att skapa breda majoriteter för stora beslut, sådana som rör flera mandatperioder och därmed flera olika landskapsregeringar, tillsattes en parlamentarisk tankesmedja. Planen var att nå en bred överenskommelse för en upphandling på 15 år och en hiskelig massa miljoner.

Allt gott så långt. Men det har krånglat till sig lite på vägen.

Som grund för tankesmedjans arbete lades infrastrukturavdelningens tjänstemannaförslag för en framtida skärgårdstrafik fram. Det är rejäla förändringar som föreslås, och kritiken har kommit som ett brev på posten. Enligt uppgifter från flera medlemmar i tankesmedjan har sedan alternativa förslag som lagts fram i tankesmedjan förkastats av LR, ett efter ett. Oftast med motiveringen att de blir dyrare än det förslag som låg på bordet.

Det är en högst förväntad utveckling och borde inte ha överraskat någon. Att lägga fram ett omfattande förslag med tillhörande uppskattad inbesparing på mer än 50 miljoner omöjliggjorde i praktiken att någon större förändring skulle ske. I förhandlingar kallas den typen av utgångsbud ofta för ankarbud, och den som lägger det har initiativet i förhandlingen.

Det var lika slugt av LR att bakbinda sin egen tankesmejda på det sättet som det är märkligt att oppositionen i församlingen godtog förslaget som grunden för diskussionen. För hade de båda sidorna velat ha en bred och öppen diskussion om framtidens skärgårdstrafik hade man givit tjänstemännen i uppdrag att ta fram tre-fyra olika modeller för hur trafiken skulle kunna se ut, modeller där kostnader ställs mot servicenivåer på olika sätt. Då hade man haft en öppnare ingång till förhandlingarna. Nu blev de, enligt de som inte tänker rösta för LR:s förslag, låsta direkt och alla alternativ förkastades. Dessutom lades hets till mixen då ett beslut måste fattas i år så att upphandlingen kan genomföras 2026.

Nu står vi inför en budgetbehandling där det lutar åt att LR:s förslag kommer att vinna, men göra det med en mycket tunn majoritet. Nya Åland tillfrågade samtliga lagtingsledamöter om hur deskule rösta, och då svarade hälften, 15 stycken, att de stödde förslaget. Några svarade tvärt nej och flera var osäkra. Däribland två ledamöter ur regeringsblocket.

Att det inte blir en tung majoritet för ett ja tycks klart, och frågan är om LR har koll på stödet eller inte.

Lantrådet Katrin Sjögrens första regering led, som den minnesgoda vet, att svidande nederlag i fråga om laddhybriden i lagtinget då John Holmberg (Lib) röstade med oppositionen mot den då ”jättelika” upphandlingen, samtidigt som ett par ledamöter i regeringsblocket såg till att inte vara på plats vid omröstningen.

Nu handlar det om en betydligt större upphandling, 340 miljoner euro över 15 år och minst fyra landskapsregeringar. Det är näst intill omöjligt att inte fråga sig om vi är på väg mot ett nytt haveri likt det som blev med laddhybriden och som kostade ålänningarna 10 miljoner euro utan att man fick det minsta för pengarna.

Kanske vore det sunt om LR beslöt göra ett nytt försök att få den där breda överenskommelsen man pratade så varmt om i början av mandatperioden och tog det hela ett varv till i tankesmedjan?