Antalet skärgårdsbor minskar

Jag har ibland stött på frågeställningen om inte skärgårdsborna själva är medvetna om hur katastrofal befolkningsutvecklingen i skärgården är. I Brändö finns för närvarande endast 14 elever i Brändö grundskola, en siffra som är skrämmande för alla skärgårdsvänner. Svaret på den frågan är självfallet att man är medveten om detta faktum – man är mer än medveten och bedrövad.

Däremot är debatten om skärgårdens fortlevnad synnerligen lågmäld om jag jämför hur situationen var för 30–40 år sedan när jag var aktiv. Om man talar om skärgårdens beslutsfattare vid den tidsperioden jämfört med dagens är de som är valda förvånansvärt tandlösa – det gäller att argumentera för sin sak. Situationen har såtillvida förändrats att opinionerna på den så kallade huvudön i många fall ser skärgården som en belastning men nog rönte man också motstånd förr, vilket föranledde skärgårdsprofiler som Evald Häggblom, Olof Jansson och Elmer Jansson att tillgripa hårdare markering allt emellanåt. Egentligen är jag förvånad över att man lyckas hålla så tyst.

Det finns risk för att man i dagens situation har drabbats av en viss apati när befolkningsunderlaget reducerats, vilket är farligt.

Problemet är förstås att finna företagsidéer som är gångbara i skärgården och bladn företagare, ett problem som nog existerar i hela landet och som framträder alltmer explicit nu när vi upplever en långvarig och besvärlig långkonjunktur i hela Europa.

Under lång tid har skärgårdsungdomarna skaffat sig kvalificerad utbildning men det är ytterst få som blivit egenföretagare. Det skulle inte behövas så många för att situationen skulle förändras. Jag avser inte enmansföretagare som det också ska finnas plats för utan företag med personal. Vi har inte heller den företagartradition som exempelvis finns i Österbotten, men det är inte lönt att fundera mer på detta utan bara konstatera att det har en betydelse och att man måste utgå från sina förutsättningar Politikerna och samhället kan inte starta företag men däremot upprätthålla infrastrukturen vari ingår de oumbärliga kommunikationerna som är förutsättningen för företagens existens.

Företagsfinansieringen har förbättrats i och med medlemskapet, ett faktum som sällan omtalas men borde vara av avgörande betydelse.

Det händer ytterst sällan att främmande kapital och företag söker sig till skärgården. Man har inte heller på Åland kommit med uppmuntran, snarare tvärtom. Däremot är det av stor betydelse att rederierna också rekryterar personal från skärgården som kan bo i skärgården. Flera kunde det vara, speciellt inom servicesektorn om inte språkpolitiken var så destruktiv.

Miljöpolitik är viktig men ibland skjuter den över målet när den exempelvis mobiliserar folkmentaliteten mot företagande.

Olof Öström