Åland kan mer om vi vågar tänka nytt

Åland har alltid varit mitt hem, även efter att jag flyttade till Örebro för studier. Det var först där jag verkligen förstod både vad vi har här hemma och vad vi saknar. När jag beställde något och fick det levererat samma dag, eller när digitala tjänster fungerade helt friktionsfritt, insåg jag att Ålands styrkor inte alltid väger upp för våra strukturella utmaningar. Det var den insikten som ledde till att jag startade Leverans.ax, ett initiativ för att underlätta de problem som skattegränsen orsakar privatpersoner på Åland.

Vårt samhälle präglas av närhet. Mellan människor, mellan medborgare och beslutsfattare, mellan idé och förverkligande. Det är en enorm tillgång. Men närhet ställer också krav. I små system får varje struktur, varje beslut, varje rutin större betydelse. När alla känner alla blir tydlighet och rollfördelning avgörande. Det som fungerar i stora organisationer genom anonymitet måste på Åland fungera genom transparens.

Självstyrelsen är inte bara en politisk konstruktion. Den påverkar vardagen, företagsklimatet och framtiden för kommande generationer. Beslut kan fattas snabbt och lokalt, vilket är ovärderligt. Men det kräver också att vi tar ansvar för att systemen fungerar långsiktigt och inte enbart i stunden.

Ett konkret exempel är skattegränsen. Den är principiellt motiverad och viktig för vår ekonomiska modell. Men i sin nuvarande tillämpning skapar den onödiga hinder. Som privatperson har jag upplevt frustration över omständliga processer. Att vara åländsk entreprenör innebär i dagsläget en rad olika nackdelar som försvårar handeln. Problemet ligger inte bara i att vi har särskilda regler, utan att dessa regler inte är anpassade till dagens tekniska verklighet.

När jag tilldelades ett pris på Näringslivsgalan kände jag stolthet, men också ett ansvar. Det visade att unga ålänningar vill bidra, vill bygga, vill ta ansvar för utveckling. Men många upplever att dagens strukturer inte är byggda för nya initiativ. Vi har system som formats för en annan tid, och det märks. För att fler unga ska vilja starta och driva verksamhet på Åland behöver hinder som dessa minska i stället för att avskräcka.

Det här handlar inte om att kritisera det vi har byggt upp. Tvärtom. Ålands framgångar visar att vår modell fungerar. Men just därför måste vi också våga förändra det som inte längre tjänar sitt syfte. Att utvecklas är en form av bevarande. För att skydda det värdefulla måste vi kunna anpassa det till nya behov.

Vi behöver fler perspektiv, nya arbetssätt och bättre förutsättningar för dem som vill skapa något. Det innebär inte att vi överger det gamla, utan att vi bygger vidare på det som redan fungerar. Närhet kommer alltid att vara vår styrka, men den måste kombineras med öppenhet för förbättring. Självstyrelse är inte något vi kan vila i. Det är ett uppdrag vi måste förvalta, varje dag. Det kräver att vi ser det som inte längre fungerar och har modet att agera. Det kräver att vi tar tillvara på både ungas engagemang och äldres erfarenhet. Det kräver att vi förstår att framtiden avgörs av de val vi gör nu.

Det vi har på Åland är värdefullt. Vår närhet, vår möjlighet att påverka, vår unika position mellan Sverige och Finland. Men det vi gör av det avgör om framtida generationer kommer att se Åland som en levande gemenskap i utveckling, eller som ett minne av vad som en gång var.

Jag tror på det första. Men det förutsätter att vi alla tar ansvar. Inte bara för att bevara. Utan för att fortsätta framåt.