128 oanvända miljoner på havets botten

Det åländska elsystemet har i takt med samhällets utveckling fått allt större krav på sig – krav som den nuvarande Sverigekabeln, byggd år 2000, inte längre kan möta. Överföringskapaciteten är i dag långt under de effekttoppar Åland ibland når upp till vintertid och i takt med att den lokala energiproduktionen ökat har även begränsningarna med den nuvarande förbindelsen blivit tydliga när överskott ska exporteras. 

Det är bra att landskapsregeringen nu tagit ett inledande grepp om frågan om en ny anslutning till Sverige, men i arbetet med att förnya Sverigekabeln bör man också säkerställa att dagens möjligheter utnyttjas fullt ut.

Det har gått tio år sedan, ÅL-Link, eller Finlandskabeln i folkmun, färdigställdes för 128 miljoner euro men anslutningen österut används fortfarande inte mer än några enstaka gånger per år. 

Finlandskabeln var i och för sig tänkt som en reservkabel, men tanken var också att kabeln skulle kunna användas för att tillgodose Ålands elförsörjning även vid normal drift. Tekniskt finns det heller inga hinder. Så nyligen som i går, måndag, aktiverades Finlandskabeln i samband med en mindre ombyggnad av luftledningen mellan Tellholm och Tingsbacka. Kabeln fungerar och behövs men den används inte, eftersom Åland, Finland och Sverige ännu inte lyckats enas om en fungerande marknadsmodell för elhandeln – trots att tio år passerat.

Det är absurt ur ett tekniskt perspektiv och en synnerligen dålig investering för skattebetalarna med en kabel för 128 miljoner som ligger på botten och inte gör någonting. Hög redundans i elförsörjningen är avgörande för ett robust samhälle – men det är också rimligt att använda de anslutningar vi redan har så effektivt och optimalt som möjligt.

Om kapaciteten i Finlandskabeln hade gjorts tillgänglig för elhandel hade det haft stor ekonomisk betydelse för Åland. Elnätet hade kunnat utnyttjas mer effektivt, Kraftnät Åland hade kunnat dra in flaskhalsintäkter och åländska aktörer hade fått möjlighet att bedriva elhandel och tjäna pengar genom arbitrage.

När det gäller det sista har landskapsregeringen i vårbudgeten faktiskt sagt att man under mandatperioden ska utreda möjligheten att bilda ett aktiebolag som genom elhandel ska kunna tjäna pengar på ÅL-Link. Frågan finns alltså på bordet, och till hösten hoppas landskapsregeringen kunna diskutera energifrågor på både minister- och tjänstemannanivå med Sverige. 

Eftersom det främst verkar vara på den svenska sidan som hindren legat för en fungerande modell för elhandeln över Åland bör det då, vid sidan om alla andra aktuella frågor, göras nya påtryckningar för att få till en lösning. För att en fullt fungerande kabel för 128 miljoner euro som i praktiken bara ligger på botten och samlar damm är rent slöseri med skattemedel.