Det pågår en allt intensivare debatt om Ålands demilitarisering och Natointrädet, Ukrainakriget och reservistföreningen är sådant som berör demilitariseringen. I går bjöd Ålands fredsinstitut in allmänheten till stadsbiblioteket där man gav sin syn på skeendena.
Fredsinstitutets informatör Liz Lindvall påpekar att man arbetat med och har forskat om Ålands ställning och demilitarisering i över 30 år och därmed har kunskap och erfarenhet i ämnet.
Sia Spiliopoulou Åkermark förklarar skillnaden mellan neutralisering och demilitarisering.
– En vanlig missuppfattning är att demilitariseringen gäller under fredstid och neutraliseringen under krigstid. Neutraliseringen innebär att Åland varken direkt eller indirekt får användas för militära ändamål och får inte dras in i fientliga handlingar i en situation av krig. Demilitariseringen finns ständigt där som en bottenplatta, som en förutsättning för neutraliseringen.
Står då Åland helt oförsvarat om Åland angrips? Det diskuteras kanske mer än någonsin just nu.
Sia Spiliopoulou Åkermark framhåller att Finland alltid har rätt till självförsvar och att Finland inte är naivt.
– Systemet har hittills fungerat. Finland vidtog åtgärder när andra världskriget började och det åländska hemvärnet startade efter krigets utbrott. Men konflikter kan inte lösas enbart med militärt våld. Finlands strategi utgår från tre huvudpelare: trovärdigt territoriellt försvar, respekt för regler och diplomati. Natointrädet klargjorde att man också kan ha särlösningar inom Nato och det faktum att Finland inte längre är neutralt påverkar inte Ålands neutralisering.
Hur mycket borde Åland dras in i Natos verksamhet?
– Jag rekommenderar stor återhållsamhet. Det är statens ansvar.
Inte krig här
Hon tycker att debatten överlag har militariserats på senare tid.
– När det gäller Ukrainakriget är det mest militärer som uttalar sig. Media verkar glömma diplomatin. Då brukar vi få motfrågan att Ryssland har kränkt internationell rätt, är det inte då naivt att vi ska respektera den? Men om någon kör för fort, inte skrotar vi då heller hela trafiklagstiftningen utan vi inser hur viktiga lagarna är. Om vi skrotar alla regler får skurkstater fritt spelrum. Jag tycker att vi redan pratar som om kriget är här, men det är det inte. Vi ska stöda Ukraina på alla tänkbara sätt men vi kan inte göra avkall på våra förpliktelser. Finland är inte i krig och det är inte krig i Östersjön.
Hon varnar för kaos om man börjar strunta i internationella avtal.
– Många diplomater och jurister är oroliga för följderna om man slutar bry sig om ingådda avtal. Särskilt för små aktörer är avtalen mycket viktiga. Det kan bli en dominoeffekt.
Reservistföreningen
Sia Spiliopoulou Åkermark säger att demilitariseringen och neutraliseringen är starkt sammankopplade med självstyrelsen och skyddet av svenska språket.
– I olika faser har Åland av olika aktörer pressats att göra avkall på antingen demilitariseringen eller självstyrelsen. Man behöver förstå att om Ålands demilitarisering ifrågasätts kan det också få följder på självstyrelsen och vice versa.
Under föreläsningen ombeds Sia Spiliopoulou Åkermark ge sin syn på Ålands reservistförening.
– Det är komplext och viktigt att diskutera. Det är helt naturligt att Ukrainakriget gör folk oroliga och arga och att en känsla av att man vill göra något växer. Därför är det bra att det är helt frivilligt att göra värnplikt om man så önskar. Vi ska också vara generösa med föreningsfriheten som är en demokratisk rättighet. Jag tror och hoppas att de har en sann patriotisk känsla och vill hjälpa staten. Men det finns militärt överintresserade personer och det kan vara ett sluttande plan. Nu är jag ingen psykolog men man kan komma in i ett spiraltänkande där inget annat utom våld ses som en lösning. Det försvaret vill ha är en stark försvarsvilja, inte sådana som vill använda våld när våld inte behövs. Det står klart att reservistutbildningar inte kan ordnas på Åland.
Hon lyfter fram den civila beredskapen på Åland som är åländsk behörighet.
– Jag skulle efterlysa någon slags lathund om den åländska civilberedskapen. Vilka aktörer finns det? Man kan engagera sig på så många sätt. Här finns bland annat Röda korset, frivilliga brandkåren, Ålands sjöräddning, Rädda barnen. Under till exempel Estoniakatastrofen och Alfrida såg vi att det åländska samhället kan sluta upp när det krisar.
Överlag har alla ett intresse av att lösa konflikter så lågmält som möjligt.
– Om man pratar som att det redan är krig är risken för användning av våld betydligt högre. Det är viktigt att hålla en så låg spänningsnivå som möjligt.
