Uppe på Ålandsvägen går fredagsförmiddagen sin gilla gång, men ett par meter under markplanet i fastigheten med nummer 55 är intet sig likt.Vännerna Jannik Svensson, Anna Svahn och Samuel Andersson är instängda i en av det nya landskapsfängelset Ålcatraz:s högbevakade celler. De minns inte hur de hamnade där, men tolv minuter har passerat och klockan på väggen berättar att fångvaktaren kommer tillbaka från sin lunch om 48 minuter. Hans förlupna dagboksanteckningar ger vid handen att vännerna gör klokast i att vara borta vid det laget.Problemet är att två dörrar med bastanta lås står mellan dem och friheten. Och att hitta nycklar och koder tar sin tid.– Här då, ser du någonting på andra sidan? frågar Jannik Samuel med handen utsträckt genom gallret.– Jo, prova det här, säger Samuel och läser upp en sifferkombination.Hitta och pass inExakt vad Jannik, Anna och Samuel gör i cellen ska inte berättas här. Det skulle förta nöjet för läsare på väg till Lost Inn Ålands två ”flyktrum” på Ålandsvägen.Men allmänt hållet kan sägas att de instängda i ett första steg gör klokt i att leta så grundligt som de bara förmår, utan att klättra eller bryta sönder saker.I ett andra steg, när en ledtråd – en nyckel, ett meddelande eller någonting helt annat – har identifierats, gör de instängda klokt i att göra funderandet till en gemensam sak.– Man måste kommunicera grundligt, annars hinner man inte ta sig ut. Aktiviteten bygger på att man går in som en grupp och tar sig ut som en grupp, säger Joakim Fagerholm.Prövade i höstasHan är den som tillsammans med kusinen Sam Fagerholm har tagit konceptet med så kallade flyktrum till landskapet.– Jag besökte ett flyktrum för första gången förra våren och fastnade direkt. Den här sortens aktivitet växer snabbt i Norden, säger Sam Fagerholm.Under hösten har de med gipsväggar och isolering byggt två celler i GE-husets blå teater. I den ena av dem gäller det som sagt att fly en sadistisk fångvaktare. I den andra får deltagarna efter förmåga avvärja ett bombhot mot centralsjukhuset.– Det kändes som två bra utgångspunkter. Nu, när vi har väggarna på plats, kan vi anpassa rummen till nya teman ganska snabbt. Det gör vi förmodligen till hösten, när turisterna har rest hem, säger Joakim Fagerholm.För lite, för sentFöre Sam och Joakim slog upp dörrarna i onsdags lät de nio testgrupper, om tre till sex personer, pröva svårighetsgraden.– I början var det alldeles för svårt, nu känns det som att vi har hittat en bra balans, säger Joakim.Jannik, Anna och Samuel håller inte nödvändigtvis med om detta. Genom att vinka till den kamera som Sam och Joakim följer dem genom får de en tredje ledtråd när fyra minuter återstår till fångvaktarens återkomst.– Ibland är lösningen den mest uppenbara, meddelar en röst genom en högtalare.– Jaha, det verkar ju helt galet, säger Jannik när han följer ledtråden.Och det gör han rätt i. En ny dörr öppnas, men tyvärr är det för sent.– Det var det, nu är tiden ute, säger Joakim.– Ni kom typ 70 procent av vägen på 60 minuter, förklarar Sam.Lättare med nära vännerDe tre vännerna låter sig inte nedslås, utan lovar att de kommer tillbaka för att lösa uppgiften en annan gång.– Det svåraste var det första steget, att hitta den röda tråden, säger Samuel Andersson.Anna Svahn säger att den största förbättringspotentialen nog finns i samarbetet.– Vi umgås inte dagligen och det gjorde det lite svårare. Om jag hade varit här med mina tjejkompisar tror jag att vi hade klarat uppgiften.Jannik Svensson ger Lost Inn Åland två tummar upp.– Ett riktigt bra nöje. Man testas i en spännande miljö och lär känna varandra bättre.

Robert Vickström