När Ann-Christine Österbacka började vid Oasen vid årsskiftet var det med visioner om att utveckla verksamheten vid kommunalförbundet.

Men i onsdags, efter bara tre månader på jobbet, valde hon att säga upp sig.

När bestämde du dig?

– Det har legat och grott en tid – vill jag göra det här? Någonstans blev jobbet inte som jag hade förväntat mig. Jag hade visioner, men det blev svårare än jag trodde att utveckla Oasen.

Vad tänker du på då?

– Omorganiseringen som hade påbörjats och lämnats på hälft. Jag upplevde att det var ganska svårt att plocka upp bollarna. Det kändes som att alla inte riktigt var involverade, någon visste en sak och en annan något annat. Det var svårt att plocka ihop pusslet och veta vilka beslut som tagits, vad som genomförts redan och vad som skulle göras. Det var lite utmanande och rörigt samtidigt som jag fick i uppdrag att se över strukturen, och hur jag skulle vilja ha den.

Personalen i fokus

Ann-Christine Österbacka ville först och främst att det skulle finnas en stabil grund att stå på i organisationen, och i det konceptet ingick uppbackning på alla nyckelposter.

– Det finns ingen som vikarierar förbundsdirektören, och jag tycker det är illa. Jag ville få in alla de här bitarna i den nya modellen. Jag ville ha en ledningsgrupp med fokus på hur en bra arbetsmiljö skapas på golvet, på vårdkvalitet och dylikt. Mitt fokus hela tiden har varit att vi måste få ett bättre arbetsklimat för att bli en attraktiv arbetsplats.

Men förbundsstyrelsen valde förra veckan att inte gå in för förbundsdirektörens förslag, utan i stället fortsätta omorganisationen enligt den modell som filades fram i höstas.

– Så är det ibland, det är styrelsens beslut som ska följas och rätt ofta händer det ju att styrelsen inte tycker om vad föredragande föreslår.

Var det här spiken i kistan – du insåg att du inte kan jobba enligt den organisationsmodell styrelsen gick in för?

– Det kanske man kan säga.

Oasen har haft många förbundsdirektörer på få år och man har efterlyst en kontinuitet. Nu slutar du och styrelsens ordförande har hoppat av. Hur allvarlig situation befinner sig förbundet i?

– Läget känns absolut väldigt allvarligt. Jag hade ett jättebra samarbete med Edgar Kalm, vi hade varje vecka någon form av möte eller diskussion i samförstånd. Men jag hade ingen aning om att han skulle sluta eller varför.

Påverkade hans avhopp ditt beslut?

– Nej, det gjorde det inte. Beslutet är mitt eget, och det påverkas även av en del personliga saker.

Behöver uppdateras

Efter att Ann-Christine Österbacka tillträdde noterade hon att många av policydokumenten var föråldrade, och att dessa måste uppdateras. Ett av dokumenten var arvodesstadgan, som just nu behandlas i styrelsen, ett annat förvaltningsstadgan som till stora delar är från 2011.

– Det är många termer som inte stämmer i den, vi har inte längre någon översköterska till exempel. Det gör det svårt om man vill hänvisa till stadgan.

Det är ett arbete nästa förbundsdirektör nu får fortsätta med.

Hur mår Oasen i dag, enligt dig?

– Inte tror jag det är så bra och jag är orolig. Ett orosmoment för mig är att det är en så liten förvaltning. Med facit i hand känns det som att den inte kan fortsätta i sin nuvarande form, det funkar inte när vi inte har någon backup för varandra. Saker blir ogjorda när man i stället måste släcka bränder. Här ser jag två alternativ framöver – antingen stärker man förvaltningen eller går in för en värdkommunsmodell.

Vad ska du göra nu?

– Det vet jag inte, säger Ann-Christine Österbacka med ett skratt.

– Jag har inga planer ännu och funderar inte heller på det. Nu tar jag en paus.