Som Ålandstidningen tidigare har rapporterat förbereder sig industrierna på en tuff vinter. Ökade kostnader för el och bränsle sammanfaller med en bromsad efterfrågan.

– Många industrier upplever en fara med att få för fulla lager. Om efterfrågan viker sig måste man dra ner på produktionen. När gör man det? Jo, när elen är som dyrast och det är lågsäsong, alltså i januari och februari. Vi kan hamna i ett läge där industrier väljer att gå ner. Antingen helt eller delvis, säger Jan-Erik ”Jenki” Rask, vd för Ålands näringsliv.

Korv- och charkuteriföretaget Dahlmans är ett av de företag som känner av förändringen i konsumenternas köpbeteende.

– Generellt stannar konsumtionen upp ganska tvärt nu. Alla behöver äta, men man väljer bort varor som är lite dyrare, säger Dahlmans vd Johannes Dahlman.

Under sommaren var konsumtionen ungefär på de nivåer de brukar vara, även om vissa tendenser på minskad köpkraft kunde anas.

– Jämfört med tidigare år är min bild att det har varit lika mycket folk i rörelse, men det har handlats mindre, säger Johannes Dahlman.

Men med hösten kom en mer tydlig brytpunkt, upplever han.

– Efter sommaren märktes det jättemycket att det stannade upp, nu har det nästan tagit tvärstopp. Det hänger troligen ihop med mörka rubriker om räntehöjningar och höga inflationssiffror. Folk blir oroliga.

Går inte åt

Kött är ett av de livsmedel som under året har blivit påtagligt dyrare i mataffären. Johannes Dahlman förklarar varför:

– Avräkningspriserna gentemot gårdarna har gått upp kraftigt, mycket för att kompensera för deras ökade kostnader för bland annat foder, gaspriser och naturgödsel. Utöver det har våra elkostnader ökat markant och likaså alla råvaruinköp, vare sig det är förpackningsmaterial eller kryddor. I många fall har det stigit flerdubbelt. Allt det här har gjort att priset på våra produkter har gått upp under året, säger han.

Vilka anpassningar kan behöva göras om efterfrågan fortsatt viker sig?

– Både i Europa och i Norden, framför allt i Sverige, ser man att slaktköerna förlängs väldigt mycket. När inte efterfrågan finns väljer man att dra ner på slaktproduktionen och köttet. I Finland har det tuffat på ungefär som tidigare, däremot börjar fryslagren bli stora. Man har med andra ord fortsatt att slakta och förädla, men sedan går det inte åt. Efterfrågan avtar, prisnivåerna stiger och fryslagren blir fulla, ekvationen går inte ihop.

”Helt ohållbart”

Köttböndernas intäkter består i dag till stor del av skattebaserat stöd, på så sätt stöds den första delen av produktionen i primärnäringen. Det i sin tur gynnar hela kedjan fram till slutkonsumenten.

– Nu händer det så mycket saker på den fasta kostnadssidan att det uppstår problem. Om en gård får 50 procent av intäkterna genom stöd, och stöden står still, är det helt ohållbart att vi ska kompensera allt på avräkningspriset. För priset på maten blir så dyr ute i butik att folk inte har råd att köpa den. Det påverkar både oss och nästa led direkt, säger Johannes Dahlman.

Den offentliga sektorn behöver se över sin del, anser han.

– En väldigt stor del av det som styr de fasta kostnaderna är offentliga verksamheter av olika slag. Den polletten behöver ramla ner.

– Det offentliga är också en stor livsmedelskund. När man drar ner volymen eller väljer bort saker på grund av budgetmål påverkas omsättningen av varor. Är man med och stödjer att samhället rullar vidare, eller drar man åt före krisen? Det behöver man också ta sig en funderare på, säger Johannes Dahlman.