IFK Mariehamn gjorde det. De grönvita har äntligen tagit en nationell titel och som man gjorde det.
Finalen skulle inte bli vilken match som helst. En match där ena laget var bättre än det andra och vann rättvist efter en välspelad match. Det blev en match med mycket mer än så. Det blev en match där orden för att beskriva dramat inte räcker till. Grönvit utvisning redan i mitten på första halvlek, bortdömda mål, en tvåmålsskytt och högdramatisk avslutning där endast vilja och hjärta stod i vägen för en förlängning. 
Matchen då? Ja, som sagt, högdramatisk. Redan från start. Det dröjde inte länge förrän den tillresta åländska publiken stelnade till då Dever Orgill kom fri efter att Duarte Tammilehto stått för en lysande brytning och framspelning. Men trots att Orgill tog sig förbi Magnus Bahne i Inter-målet förmådde han sig inte att få bollen i mål. Inter hade spelet och kändes lugnare till en början men viljan och inställningen var större hos de grönvita. Trots större bollinnehav från Inter var det IFK som skapade chanserna och var flera gånger nära att göra mål. 
Sen kom dråpslaget. Duarte Tammilehto gick hårt in i en tackling och i efterspelet och tumultet knuffade han Inters Petros Kanakoudis. Domaren Dennis Antamo hade inget annat att göra än visa det röda kortet. IFK var skakat, i brygga. Kort därefter kom Guy Gnabouyou först på en boll och petade den i mål. Ridå, i två sekunder tills alla på Fabriksplan insåg att den assisterande domaren hade flaggan uppe för offside. Fyra minuter senare byttes den grönvita ångesten ut mot eurofori. Efter att läge som såg ut att vara över hamnade bollen i bröstet på Diego Assis som bröstade upp bollen och försökte sig på en halvcykelspark. Träffen på bollen blev dålig men Magnus Bahne ryggade undan, stod på fel fot och fick se på när bollen rullade in – 1–0 till IFK Mariehamn, två minuter från halvtidsvilan.
Drama till sista stund
Trots spel med en man mindre kom IFK Mariehamn ut till andra halvlek stärkta av sitt ledningsmål. 
Det var också IFK som tog initiativet och satte full fart framåt med Dever Orgill i spetsen. Några halvchanser skapade man men drygt tio minuter in i andra akten steg den grönvita euforin ännu mer. På en omställning slog Dever Orgill in bollen och fram kom planens kortaste spelare i Diego Assis och med perfekt tajming satte han pannan på bollen och fick se den studsa invid den bortre stolpen - 2–0 och det omöjliga var en halvtimme bort. Inter såg uppgivna ut och fick inte till något större tryck förrän med tio minuter kvar av matchen. Och precis innan full tid kom också reduceringsmålet å hörna då Guy Gnabouyou nickade in en hörna. Med hjärtat i halsgropen och pulsen över hälsosam nivå slet IFK de sista skälvande minuterna. Red ut stormen och när Dennis Antamo satte pipan i munnen hade man gjort det - skrivit historia och tagit den största segern i klubbens historia.
– Det går inte att beskriva känslan. Jag kan inte beskriva vad jag känner nu. Det är bara tomt, det går inte att ta in vad vi gjort här i dag. Jag vet inte vad jag ska säga, säger lagkaptenen Jani Lyyski efter att laget tagit emot pokalen, firat och dansat med sina fans. Hejaramsan får skrivas om, IFK tog sitt cupenguld. 

Jonas Abrahamsson