Jurmo är ett av sex jaktlag på Brändö. 
På den lilla ön fälldes sju älgar förra året, vilket kan jämföras med till exempel hela Finström eller Saltvik som fällde sammanlagt sex älgar under 2015. 
På Brändö fälldes allra flest älgar bland de åländska kommunerna, 39 stycken närmare bestämt. Närmast det är grannkommunen Kumlinge med 36.
Orsaken till att skärgården har betydligt större älgstam än fasta Åland beror till stor del på invandringen och närheten till Finland. 
Generalpasset 
När älgjakten sparkade i gång den 15 oktober var Jurmo älgjaktlag inte ute utan sköt på sin premiär ytterligare en vecka. 
Vi har fått lov att följa med på älgjakt och det är med spänning, nyfikenhet och en aning uppspelta som undertecknad och fotografen Staffan Lund samlas fredag eftermiddag för att bege oss ut till Hummelvik, Vårdö för att därifrån ta oss till Brändö och vår slutdestination Jurmo.
När vi stiger i land på Jurmo är det fortfarande några timmar tills jaktlaget samlas för att gå igenom morgondagens jakt. Det viktigaste? Det är utlottningen av passen.
När vi kommer till samlingen får vi först träffa jaktlagets ledare Börje Strandvall. Han är den som kommer inleda premiären som hundförare med sin väldigt erfarna jämthund Birk. Stämningen är som stämningen är i ett jaktlag när man samlas inför årets stora höjdpunkter. Lättsamt, många pikar varandra hit och dit. Gamla historier varvas igen, säkerligen inte för första och heller inte för sista gången. Förutsättningarna och riktlinjerna gås igenom. 
Börje Strandvall föreslår att Norrön, en ö på närmare 300 hektar norr om Jurmo, ska bli jaktplatsen under morgondagen. Några protester hörs inte. Tvärtom. Och så, efter allt småprat kommer vi fram till det viktigaste - fördelningen av jaktpassen. För att få till en rättvis fördelning tar Börje Strandvall fram en kortlek med korten 1–9. Korten representerar respektive pass. En efter en kliver de ivriga jägarna fram för att få sitt pass. Många hoppas på pass nummer fem – generalpasset.
Vid sidan sitter en betydligt lugnare och mer avslappnad Risto Henriksson. 
– Välj först ni, så tar jag det bästa till sist, säger han kaxigt.
52 skjutna älgar
Mycket riktigt, när bara ett kort återstår i Börje Strandvalls hand tar Risto Henriksson ett lättsamt kliv framåt och rycker det åt sig. 
– Vad fick du, frågar många. 
Det verkar finnas en viss oro över att Risto ska få generalpasset. Ett pass han haft flera gånger förut. Och visst. Det bästa var kvar till sist visar det sig när Risto håller upp sitt kort – nummer fem.
Risto Henriksson säger inte mycket men småpikar sina jaktkamrater över att han återigen har turen på sin sida.
– Ni får följa med mig, säger han till Ålandstidningens team.
Hur stor chans är det att vi får se älg? Är det verkligen så bra?
– Haha, ja. Jag skulle säga att chansen är 100-procentig, säger Risto Henriksson med ett stort flin. 
Självklart skulle han få rätt, den gamle jägaren.
Det är sent på kvällen och vi måste bege oss till Joakim ”Jocke” Roséns övernattningsstuga där vi får sova över natten för att orka med morgondagens höjdpunkt.
Första älgen som 16-åring
Tidigt är det uppstigning och förberedelse innan vi ska ta oss till Risto Henriksson för att tillsammans åka med honom i hans båt till Norrön.
När vi kommer till stugan låter han oss komma in en stund. Att det är en jaktstuga går inte att ta miste på.
Troféer hänger överallt och så fort dörren öppnas möts vi av hunden Sigge.
– Det där är trofén efter den första älgen jag sköt. Det var 1976 och jag var 16 år. Jag var med på min allra första älgjakt och efter en knapp halvtimme på mitt först pass fick jag skjuta den där. En ganska vacker niotaggare, säger Risto Henriksson medan han ser ut att vandra tillbaka i tiden för att minnas känslan.
Det var startskottet för en lyckad och spännande tid som jägare. Efter det har Risto Henriksson fällt ytterligare 51 älgar, 50 av dem på Jurmo.
Kylslaget
När vi når Norrön, efter en liten stunds båttur i den kylslagna ostliga vinden, pekar Risto Henriksson på ett torn som står mitt i en vass.
– Där är vårt pass. Det kommer bli riktigt bra, säger han.
Vi klättrar upp och ställer oss så att Risto har bästa möjliga chans. Här är det tänkt att älgarna ska passera på bara ett tiotal meter. Det dröjer ännu en stund innan Börje Strandvall och hunden Birk är på plats. En halvtimme får vi vänta innan Börje meddelar via jaktradion att Birk är i gång.
Tiden går och Birk snurrar på norr om oss. Plötsligt brakar det till i vassen och en vitsvanshjort dundrar förbi oss i högsta hastighet. Vi ser också rådjur men någon älg syns  inte till. 
Det börjar bli kallt. Riktigt kallt. Vinden ligger rakt på oss och vi är helt utan skydd. En timme går. Två timmar går. Ingen älg. 
När man hamnat i någon form av avdomnad dagdröm puffar Risto Henriksson till mig och nickar bakom oss. En älg…
Dagens första
Vi vänder oss om och ser en älgko passera rakt över mot den södra delen av Norrön. 
Det är drygt 150 meter från oss men kon går rakt på passgrannen Benny Nordström. Efter en stund hörs först en smäll, några sekunder senare en smäll till.
Kon vänder tillbaka dit den kom i från och stapplar. Det är över men Risto Henriksson höjer sitt gevär och sätter ett sista skott för att avsluta jakten.
– Kon ligger, säger han i radion.
– Okej, bra. Vänta tills jag kommer dit. Låt Birk få gå fram först, svarar Börje Strandvall.
Efter urtagningen och en kort stunds diskussion mellan Börje Strandvall och Benny Nordström får alla göra sig redo. Jakten fortsätter.
Återigen är det den norra delen av Norrön som Birk får spåra på. Någon ser en älg men några skott hörs inte. Det är ovanligt lugnt på Norrön. Men, ett par timmar efter att den första älgen fallit är det dags igen. Den här gången är det jaktledaren Börje Strandvall själv som har lyckan med sig. En av jaktlagets fyra kalvlicenser går åt.
Avslutar på klassiskt vis
Mer än två älgar blir det inte den här premiärdagen och det är nästan med glädje som vi kliver ner från tornet en sista gång då Börje Strandvall avblåser jakten.
Risto Henriksson har inte fått fälla någon älg den här dagen. Trots bra förutsättningar.
– Ibland vill det sig inte. Men det kommer nya chanser, nya jakttillfällen, säger han utan att se alltför besviken ut.
Några av oss samlas kring den fällda älgkon och nu är det dags för det hårda arbetet. Att ta den ett par hundra meter till en av båtarna som ska föra den i land. Jaktlaget delas upp men Börje Strandvall föreslår att vi ska samlas för att avsluta på klassiskt vis - korvgrillning.
Vi sammanstrålar med båtarna på den södra delen av Norrön där Börje redan hunnit få i gång elden och flera redan sitter och försöker få tillbaka värmen.
Det har varit en kall dag. Otrolig kall. Värmen från den lilla elden gör en gott och grillad korv har sällan smakat så gott som den gör nu. Dagen är slut och vi får återigen sätta oss i en båt, den här gången med Börje Strandvall som skjutsar oss tillbaka till Jurmo och vår stuga.
Vi har fått vara med om något som är få förunnat ändå. Älgjakt är annorlunda i skärgården kan en finströmsson konstatera. 
Mottagandet och det sätt vi blivit introducerade till älgjakten på Jurmo har gett en fantastisk upplevelse. 

Jonas Abrahamsson