Det var den 22 november som Astrid skulle ut på promenad i bostadsområdet i Jomala där hon bor med sin matte och husse. Plötsligt kom en hund springande emot Astrid. Hunden var lös men verkade mest glad att träffa en annan hund. 
– Då kom det en till hund. Den såg också glad ut men plötsligt så bet hunden tag om Astrid, berättar hennes matte. 
Hunden, som var mellanstor, skakade om Astrid. Astrids matte skrek efter hjälp, men ingen kom. 
– Sedan tappade hunden Astrid. Jag trodde att hon var ihjälhuggen, att det var en köttklump kvar bara. Men hon levde. 
Familjen åkte med Astrid till veterinären där de gjorde en röntgen. Dagen efter opererades hon. 
– Buken hängde utanför på henne. Hon hade fått ett bråck och tarmarna hängde som i en påse med stickhål, berättar Astrids husse. 
Rehabträning
Astrid hade fått skador på magen, sår på urinblåsan, en del av höftbenet krossat och ett svårt skadat ben. Men Astrid hade krupit ihop till en boll och vänt baken mot den större hunden för att visa sig underlägsen så den attackerande hunden hade endast fått tag om hennes bakdel. Därför klarade Astrid sig utan sår framtill. 
Efter operationen kunde Astrid bara gå på tre ben. Under en månads tid har familjen fått göra rehabträningar med henne och nu kan hon stödja på det fjärde benet.
– Hon ramlade mycket i början och pep. Men nu kan hon stödja på det när vi går sakta. Så fort hon springer så hoppar hon på tre ben. 
Polisanmälde
Familjen valde att göra en polisanmälan och polisen har utrett händelsen. Men då olyckan hände utanför tätbebyggt område och den attackerande hunden inte visat att den är farlig för människor så har polisen beslutat att inte starta en förundersökning.
– Vi vill inte yrka på något straff. Det här är sådant som kan hända och det var inte ägaren till hunden som hade den när det hände. 
– Problemet är större än just den här händelsen. Det borde inte få vara så att det inte går att få en varning eller något annat bara för att vi inte bor i en tätort. 
– Om man skriker allt man kan och ingen kommer och hämtar sin hund, då har man den inte under uppsikt. Det var mitt i ett bostadsområde och hade det varit i Mariehamn eller Godby så skulle det vara straffbart.
Hög kostnad
Veterinärkostnaderna för Astrid uppgår nu till ungefär 1.500 euro, pengar som de har fått lägga ut själva.
– Tack och lov hade vi pengar till det här. Men om man inte skulle ha det, då skulle det ju vara en katastrof, säger Astrids matte. 
 Familjen har diskuterat med de som den attackerande hunden var hos när händelsen inträffade och de har lovat att stå för kostnaderna. Om det av någon anledning inte skulle bli så får familjen en del av utgifterna tillbaka genom sin föräkring, men självrisken är då stor.
Astrid har efter händelsen återhämtat sig bra. Hon är glad och leker när Ålandstidningen besöker henne. Men Astrids matte har blivit rädd.
– När jag ser större hundar som är lösa blir jag rädd, det har jag aldrig blivit förut. 
 

Petra Dahlgren