Jörgen Pettersson (C) hade i sin egenskap av ordförande för ö-spelsorganisationen samlat idrottare i ö-spelstruppen till Jersey i Vikingahallen.
Hela hallen var full med idrottare; pingisspelare, friidrottare, volleybollspelare, golfare och bågskyttar för att ta några exempel. Det påminde lite om en idrottsmässa, där utövare i varje gren visade upp just sig själva och sin sport.
När prinsen visades in i hallen leddes han från sportgäng till sportgäng, som i tur och ordning avbröt sitt idrottande för en liten pratstund med prinsen. När prinsen besökt alla, avvecklades det hela och idrottarna samlades för ett gruppfoto. När allt var klart försvann allihop som en avlöning, hallen tömdes på bara några minuter.
Höll tal
Prince Edward är idrottsintresserad, och har varit ordförande för Commonwealth Games Federation. Det var när han och Jörgen Pettersson stötte ihop under ö-spelen på Isle of Wight för fyra år sedan som Pettersson bjöd in prinsen till Åland. I år går spelen på en annan brittisk kanalö, Jersey, något som gjorde det lite extra lämpligt för prins Edward att förlägga Ålandsbesöket till i år.
Efter att ha gått runt och pratat med idrottare från hela Åland höll prinsen ett kort tal.
– Jag vet inte hur vädret blir på Jersey, men ni kommer att bli varmt välkomnade.
Så tittade han ut över de församlade och kommenterade det faktum att många viftade med ”union jack”, den brittiska flaggan:
– Jag är rätt säker på att ni kommer att vifta med andra flaggor då.
Därefter konstaterade han att han inte visste om han skulle kunna besöka ö-spelen på Jersey själv, och så fick han den åländska ö-spelsmedaljen runt halsen.
Brittisk inskription
Men innan prins Edward ledsagades in i Vikingahallen avtäckte han sin egen inskription av monumentet i Bomarsund. Själva fästningsruinen kan ju sägas vara ett monument över de ryska insatserna i slaget, medan ett monument över de brittiska dröjde till 2004.
Det blev en stunds väntan ute i snön. Prinsen hade blivit försenad under sitt besök i lagtinget, eller kanske på sjöfartsmuseet – där var media portad. Särskilt kallt var det nog för de poliser som kommenderats dit som säkerhetsdetalj, klädda endast i skjorta och sommarkavajer.
En av de som kommit tidigt för att se avtäckningen av monumentet var Henrik Salminen.
– Jag är mest nyfiken på vad det är för text han ska avtäcka. Det är lite svårt att säga vad det är. Jag var här för ett par dagar sedan, och hade någon lindat två lager silvertejp runt texten. Jag ville inte peta i tejpen, så jag vet faktiskt inte vad det står där.
Han hade själv ett finger med i spelet när det gällde att få ett monument över de brittiska insatserna på plats i Bomarsund.
– Jo, det var jag som föreslog att monumentet skulle resas, och det var mina bilder av victoriakorset som stod som förebild för stenens kors, säger han.
Hoppades få en skymt
Marja Elomaa-Andersson och Anders Andersson tog sig en promenad från Vårdö för att komma och titta på prinsen.
– Jo, vi är nyfikna mest. Det är ju nära hem och bara nyttigt med en promenad, så vi gick hit. Vi borde ju åtminstone få en skymt av stenen när den avtäcks, och kanske ser vi prinsen också.
Det gjorde de. Det kom bara ett tiotal åskådare till ceremonin. Resten, ungefär lika många, bestod av prins Edwards uppvaktning, talmannen Britt Lundberg och säkerhetsfolket från Ålands polismyndighet.
Efter själva avtäckningen, den nya inskriptionen lyder ”To commemorate the visit of His royal highness the earl of Wessex KG GCVO ADC”, tog prinsen gott om tid på sig för att gå runt och prata med besökarna.
En av dem, Johan Granlund, passade på att överräcka ett nummer av Ålandstidningen där han skrivit om sin bland annat sin farfars farfar, även han med namnet Johan Granlund.
– Jag gav prinsen tidningen och sade åt honom att få den översatt, berättar han.
Prisen tog emot den och gav den till sin assistent med orden ”se till att översätta den där”. Assistenten svarade med ett förbluffat ”okej”.
– Min farfars farfar var en av de guider som visade britterna vägen hit, berättar Johan.
Det var ju naturligtvis förräderi i en tid när Åland, som resten av dagens Finland, hörde till det ryska imperiet. Så gick det ju som det gick också.
– Han hamnade i fängelse i Åbo i ett år och tre månader för det där.
Ska ta idrotten på allvar
Jörgen Pettersson själv var förstås stolt över att ha initierat besöket. Han fungerade, tillsammans med talmannen, som värd under idrottsdelen av besöket.
– Det här visar, åtminstone för ålänningarna, att idrottsrörelsen är något man ska ta på allvar. Tack vare idrottarnas framgångar och tack vare det sätt som de hälsade på prins Edward när han kom till Isle of Wight, har det resulterat i ett statsbesök. Idrotten är bra som dörröppnare.
Ni verkar komma rätt bra överens, du och prinsen. Är ni kompisar nu?
–Nåja, jag har varit värd för honom tidigare i två dagar på Isle of Wight. Att vi är kompisar är nog att ta i. De tror jag inte riktigt man blir med kungligheter. Han är dock väldigt behaglig som människa. Och om du representerar 300 dagar om året så blir du rätt duktig på det.
Så vad tyckte prins Edward själv? Några frågor från pressens sida fick inte förekomma, det var hållordern. Men ett svar om hans syn på Åland blev det:
– Det är första gången jag är här, och det absolut underbart. Visst, det är mitt i vintern, inte mitt i sommaren, men det är fantastiskt. Välkomnandet har varit helt underbart, tack så mycket!
En följdfråga viftades bryskt undan av prinsens entourage, och därmed var det färdigpratat med pressen.

Fredrik Granlund