Det här är första delen i en artikelserie om våld i nära relationer.

Pernilla trodde aldrig att hon skulle hamna i samma sits två gånger. Efter att ha levt tillsammans med en våldsam man, Mats, i fem år och gått i terapi för att bearbeta sitt trauma ville hon inte ens ha någon ny relation. Men livet ville annorlunda.

– Jakob var en av mina bästa vänner. Det tog typ tre år innan vi blev tillsammans. Och trots att det tog så lång tid sitter jag här i dag. Det är det man har svårast att förstå faktiskt.

Hon är trasig, men känner sig ändå stark. Trots allt det mörka hon har i bagaget försöker hon tänka positivt, och hon vet att det finns ett bättre liv där ute. Men där är hon inte på långa vägar ännu.

Eskalerande missbruk

Men vi backar bandet. Pernilla och Mats träffades på en fest hos gemensamma bekanta. Mats hade sambo och barn, men började snabbt uppvakta Pernilla och bara en månad senare flyttade han in hos henne.

– Varningsklockorna ringde lite när han varje helg skulle köpa en dunk vin, konjak och öl. Men han ville fira att vi var tillsammans och njuta av helgen. Själv drack jag så lite som möjligt. Och när man är förälskad … Han uppvaktade mig massor – som de brukar göra. Och det första året gick någorlunda.

Först kom den psykiska nedbrytningen. Pernillas hus var inte fint nog, maten inte bra nog, hon var inte tillräckligt bra i sängen; inget dög.

– Jag tänkte att han bara var på dåligt humör, att han hade det jobbigt på jobbet. Jag skyllde på det.

Pernilla minns inte när det första slaget kom. Mycket har hon förträngt, fram träder bara enstaka minnesbilder av de otaliga gångerna hon ringde polisen, Mats bästa vän som uppmanade henne att lämna förhållandet, Mats som hotade henne till livet genom att kasta en kökskniv mot henne. Hon tillbringade många nätter på golvet i badrummet, som var det enda rum där hon kunde låsa om sig.

Tre gånger försökte hon lämna Mats, men gick alltid tillbaka. Inte ens när Mats slog hennes dotter förmådde hon att lämna honom för gott. Hon ville tro på hans ord om att det skulle bli bättre.

– Allt det här är typiskt, de lovar så mycket. Och jag trodde honom varenda jäkla gång! Att han älskade mig så mycket att han ville förändra sig.

– Man skuldbelade sig själv hela tiden. Nu efteråt inser jag att det inte handlade om mig.

Missbruket eskalerade. Mats drack sju dagar i veckan och kombinerade alkoholen med tabletter.

– Vi gick flera gånger till beroendemottagningen. Han skulle sluta dricka, det var bara jag som var viktig i hans liv. Han gick också med i AA (Anonyma alkoholister, reds. anm.) för min skull, men det var aldrig helhjärtat.

Mats deltog dessutom i gruppen ”Alternativ till vålds” möten, men ansåg att han egentligen inte hörde hemma där. Till Pernilla sade han att han gick dit för att hjälpa de andra männen.

En välputsad fasad

Utåt sett levde paret ett bra liv. Mats arbetade som chef och var noga med att sköta sitt jobb. De bodde fint och varje år åkte de på semestrar.

– Jag kommer inte ihåg en enda resa som han inte misshandlade mig. En gång sov jag på en soffa i lobbyn på hotellet.

Det skulle dröja fem år innan Pernilla lyckades lämna förhållandet. Då skaffade hon en lägenhet och fick skyddad adress. Men Mats ville inte acceptera att förhållandet var slut, och hon gav honom en sista chans.

– Han gick med på att skriva på ett dokument på skyddshemmet Tallbacken om att aldrig dricka eller vara våldsam. Jag trodde honom. Jag hyrde ut min lägenhet under sommaren – det är helt sinnessjukt, men så var det – men det höll bara en månad. Jag var tvungen att åka till Tallbacken.

Mats gjorde några kontaktförsök, men när Pernilla hotade med polisen slutade han. Och ganska snart hade han en ny kvinna.

Hur bearbetade du det du varit med om?

– Jag gick hos psykolog nästan ett år. Hon var jätteduktig. Men jag tror att det fortfarande finns en del PTSD (posttraumatisk stress, reds anm) kvar från den tiden. Jag har dåligt minne och lättare till stress, nog finns det säkert en del symtom som är relaterade. Men jag bearbetade det verkligen på djupet, det måste man nog göra.

– Något som också hjälpte mig mycket var att jag bloggade på nätterna när Mats slocknat. Det var en anonym blogg där jag skrev ner allt.

Det sägs att man inte kan gå vidare förrän man förlåtit. Har du kunnat förlåta honom, eller vill du ens göra det?

– Absolut. Men det finns ärr kvar i själen av den här relationen. Jag gick vidare och levde lyckligt singel i flera år och hade det väldigt bra. Jag var livrädd för män, och ville inte träffa män i någon form.

Kärleken växte fram

Men ändå. Pernilla blev kär. Några år efter att hon bröt upp från Mats blev hon tillsammans med Jakob. De hade då känt varandra i tre år, och hon litade på honom. Jakob visste vad hon varit med om och han gjorde aldrig några närmanden. Pernilla kände sig avslappnad och trygg med honom.

– Men sedan tog han min hand en gång när vi satt i soffan. Han tog det väldigt, väldigt försiktigt. Det växte verkligen fram.

När kom förändringen?

– Det första slaget kom mitt på ljusa dagen, ute på gräsmattan. Han slog till mig för att jag inte ville komma med på en fest. Men jag visste att det bara skulle vara supande, och jag hade sett honom full en gång tidigare, han blir hemsk när han dricker. Jag bara rusade in i huset och grät och var helt chockad.

Vid den här tiden hade de varit ihop i tre år och bott ihop i ett år. Under tiden som särbor fungerade förhållandet bra. Jakob var deprimerad i perioder, men aldrig våldsam, utan drog sig i stället undan. På så sätt fick Pernilla också egentid, vilket hon behövde. Jakob var också återhållsam med alkoholen.

– Jag ville egentligen inte flytta ihop, säger hon.

Jakobs sjukdomsbild blev mer tydlig under ett gemensamt tak, och efter det första slaget spårade han ur helt. Pernilla vittnar om åtskilliga våldtäkter, oftast nattetid, när Jakob ”tog vad han behövde”. Och det fysiska våldet eskalerade.

– Han kunde slå till mig, kasta saker i golvet eller bara skrika.

Ungefär i samma veva togs han in på psyket, och fick medicin. Men efter en tid slutade han med medicinerna, och våldet fortsatte. Några månader senare var han så dålig att de uppsökte psykiatrin igen. Pernilla säger att läkaren ville lägga in honom, men att Jakob vägrade.

Gick runt med en kniv

Strax därpå lämnade Pernilla förhållandet för gott. Droppen som fick bägaren att rinna över var när hon kom hem efter en middagsbjudning och Jakob, som var berusad, hade vänt upp och ner på hela huset. Själv var hon nykter.

– Jag var jättejättelugn och sade att nu går jag och lägger mig och det tycker jag också att du ska göra. Jag låg med kläderna på, och var faktiskt rädd.

Pernilla lämnade dörren på glänt och såg Jakob gå runt med en kniv. Hon smög iväg på toaletten, låste och ringde Tallbacken samt en väninna. Pernilla lyckades sedan packa ner några trosor och ett nattlinne och körde iväg mitt i natten. Jakob gjorde inget för att stoppa henne, och han har heller inte försökt få henne tillbaka efter det.

– En gång när jag var med hem med en väninna sade han ”Jaha, du har flyttat nu?”. Det var som att jag aldrig bott där. Han frågade inte ens var jag var.

Hur känns det?

– Det känns konstigt, men jag har gått igenom så mycket. Om jag fortfarande älskade honom skulle jag känna mig ledsen. Men jag vill bara reda upp allt och komma ur det.

Inte anmält våldtäkterna

Just nu lever Pernilla i ett vakuum, säger hon. Hon vet ingenting om framtiden. Hon går hos en psykolog som är ett stort stöd. Hon har fått en remiss på 20 besök.

– Men han har sagt att jag får gå tills jag bearbetat allt.

Pernilla har inte anmält Jakob för varken våldtäkterna eller misshandeln. Och hon vet heller inte om hon ska göra det.

– Jag har inte orkat. Jag vet att det han gjort mot mig är fel, men ska man börja processa?

Mats anmälde hon tre gånger, men samtliga gånger tog hon tillbaka anmälan.

Kommer du någonsin att kunna lita på en man igen?

– Gissa tre gånger! Jag är stark, så jag kommer att gå vidare, och jag kommer att ha ett bra liv ändå. Men det kommer nog aldrig att komma in en man i mitt liv.

Fotnot: Pernilla, Mats och Jakob är fingerade namn