Finans- och näringsutskottets ordförande Jörgen Pettersson (C) inledde tisdagens plenum med att konstatera att landskapsregeringens budgetförslag präglas av insiktsfullhet.

– Man konstaterar att det behövs förändringar inom den offentliga förvaltningen för en långsiktig och stabil ekonomi. Det ser utskottet positivt på och vi applåderar planerna på att tillsätta en parlamentarisk grupp i syfte att hitta överenskommelser och samsyn gällande den offentliga ekonomin över flera mandatperioder.

Vidare konstaterade han att utskottet anser att det ekonomiska läget gör det brådskande att gå vidare med nödvändiga reformer för att hantera utmaningar inom sjukvård och äldreomsorg.

– Den parlamentariska gruppen bör också se över och föreslå verksamheter som kan omstruktureras från offentlig till privat sektor. Och prioriteringar över vilka verksamheter som utgör grundkärnan i vårt välfärdssamhälle måste göras.

Den lånefullmakt som landskapsregeringen äskat om anser utskottet berättigad.

Jörgen Pettersson meddelade också att utskottet vill att LR ser över systemet med landskapsandelar, och att man går igenom och förändrar lagstiftningen när det gäller organisation och produktion av samhällsservice.

Kommunstrukturen

I en inledande replik frågade sig Camilla Gunell (S) varför Jörgen Pettersson mitt i allt talar sig varm om behovet av reformer. Och anklagade honom för att kringgå behovet av en kommunreform genom att tala om andra strukturförändringar.

– Vad är det som har hänt sedan budgetens behandling började? Är det kanske så att alla höranden i utskottet har pekat på behovet av reformer? Och elefanten i rummet är väl ändå en sammanhållen helhetsreform av kommunsektorn, eller hur?

I sitt svar konstaterade Jörgen Pettersson att ingenting ändrat och att budgeten redan i dag innehåller förslag på reformer. Han höll inte heller med om att frågan om kommunstrukturen borde omvärderas.

– Det handlar om vem som äger Åland. Åland ägs av alla väljare. Dessa väljare har sagt att man tills vidare vill behålla den kommunala struktur som vi har. Att försöka gå emot väljare resulterar i att man förlorar val, och då når man ingenstans. Det märktes kanske under den förra mandatperioden.

Omöjligt uppdrag

Utskottsmedlemmen Katrin Sjögren (Lib) konstaterade därefter att det verkar som att samtliga partier gör samma analys av problemställningen.

– Men det är ett stort problem att vi inte är överens om vägen fram och jag har väldigt svårt att se hur en parlamentarisk kommitté skulle förändra den saken.

Nina Fellman (S), även hon medlem i utskottet, frågade därefter hur Jörgen Pettersson ser på vad hon kallade en inre motsättning i utskottets betänkande där man föreslår både större handlingsfrihet för kommunerna och en revision av landskapsandelssystemet.

– Det handlar om att hålla fler tankar än en i huvudet samtidigt. Genom att rationalisera serviceproduktionen och göra den så kostnadseffektiv som möjligt blir det mer pengar över för hela offentliga Åland, och så vitt det skulle behövas kunde man då ladda landskapsandelssystemet med mer pengar, svarade Jörgen Pettersson.

Några meningar

I flera anföranden redogjorde därefter oppositionsledamöterna för sina reservationer – och frågade sig vad som hänt med den infekterade konflikten i landskapsregeringen.

– Till att börja med kan man konstatera att utskottsarbete är relationsbyggande. Det som under remissdebatten såg ut som en smutsig och uppslitande skilsmässa inför öppen ridå blev via några meningar i ett betänkande en kärleksfull återförening i regeringsblocket. Roligt, sade John Holmberg och fortsatte:

– Tyvärr blev priset för högt. Budgetförslaget borde ha behandlats med mer kritiska ögon i stället för att kunna slinka igenom med grava brister. Jag är skeptisk till om den här regeringen har reformkraften för att knäcka dagens utmaningar. Dagens rödgröna politik är som att be om skattehöjningar, lägre servicenivå och banklån.

Också Nina Fellman konstaterade att årets budgetarbete varit betydligt stökigare än tidigare.

– Som jag upplevt det på grund av inre splittringar i regeringsblocket. Det har präglat diskussionerna och det är tydligt att det mer än någonsin tidigare under den här mandatperioden är ett betänkande som måste betraktas som majoritetens röst. Man har i akt och mening tråcklat ihop det samarbete som höll på att rämna när det skramlade som värst.

I slutna rum

Frågan om jämställdhet, en av orsakerna till den ursprungliga splittringen i regeringsblocket, kom också på tal under debatten. Flera ledamöter undrade bland annat varför man lämnat bort skrivelser om regeringens jämställdhetsarbete.

– Det är svårt att veta vad som hände i regeringsblockets slutna rum. Jag vet att flera i majoriteten har samma åsikt som mig men ändå låter man sig domineras av en kraft som uppenbarligen vill någonting annat. Det är skrämmande, sade Nina Fellman.

Vid flera tillfällen påpekades det också att utskottet valt att inte omfatta de förslag som kom fram i de många höranden som gjordes under arbetet.

– Det fanns uppenbarligen en ambition att leverera ett fylligt betänkande med en tydlig riktning och alternativa förslag. Att inte bara agera stämpel. Den ambitionen föll dessvärre helt. Betänkandet innehåller inte ett enda av de förslag från de höranden vi gjorde i utskottsarbetet, sade Katrin Sjögren.

Som Ålandstidningen berättade förra veckan har totalt 39 reservationer lämnats in mot finans- och näringsutskottets betänkande.