Stig Engström som fick namnet ”Skandiamannen” tidigt i utredningen, ska, enligt chefsåklagare Krister Petersson, vara den som avlossade det dödande skottet mot statsminister Olof Palme den 28 februari 1986.
Han är numera avliden och utredningen läggs därför ner, således väcks inget åtal i fallet. En ödesdiger kväll i juni år 2000 hittades han död i sin lägenhet, intill kroppen hittades receptbelagda värktabletter och en tom whiskeyflaska.
Margaretha Procopé från Mariehamn var vid tidpunkten innehavare av en klädaffär i staden. Ungefär två veckor efter mordet på Sveriges statsminister, den 14 mars 1986 för att vara exakt, fick hon besök av en man och en kvinna i butiken.
– Mannen var en exakt kopia av den fantombild som då cirkulerade i svenska kvällspressen. Då blev jag väldigt nervös och undrade vad jag skulle ta mig till, berättar hon för Ålandstidningen och fortsätter:
– Jag frågade hur som helst om de var turister på Åland och de svarade att de var här i affärer, för att trycka kataloger.
Vad ville paret?
– De var ute efter jeans, han bestämde sig för ett par byxor och ville lägga undan dem så jag bad om namnet, han uppgav att han hette Stig Engström.
I det här skedet ville Margaretha Procopé få i gång ett samtal och frågade därför av paret om de trodde att Palmemördaren skulle åka fast.
– Det var då han vände sig om och tittade på mig med en väldigt obehaglig och hatisk blick.
Efter att paret lämnat hennes butik, blev hon rädd och övervägde att ringa Hans Holmér som då ansvarade för Palmeutredningen.
– Men jag vågade inte. Följande dag var det ändå en bild på just Stig Engström i Expressen, han stod och pekade in i en gränd och rubriken löd ”Här sprang mördaren in”.
Då tog Margaretha Procopé mod till sig och ringde upp Palmegruppen, hon fick dock inte tala med Hans Holmér själv. Men efter samtalet skickades två unga kriminalinspektörer, enligt uppgift ur boken ”Palme-nytt” från 1999, utan tillstånd från det finländska Utrikesministeriet, till Åland för att förhöra henne.
– De förhörde mig och jag berättade allt jag kunde minnas. Poliserna frågade till och med om jag visste var mordvapnet fanns och jag svarade att det troligen ligger på Ålands havs botten.
De svenska poliserna återvände vid en senare tidpunkt, enligt Margaretha Procopé, ytterligare en gång för att gå igenom samma sak.
Stig Engström har själv förnekat att han var på Åland vid tidpunkten, att han åkte till Idre på semester. Hur säker är du på att det var han?
– Jag är absolut säker! Annars hade jag aldrig vetat att det var just han som syntes i Expressen dagen efter, då han pekade in i gränden.
Utredningen har pågått i 34 år och av naturliga skäl säger sig Margaretha Procopé, ha tvivlat på sig själv ibland.
– Men allt stämde ju hela tiden. Men när en svensk författare ringde och berättade för mig att Stig Engström hade begått självmord, mådde jag dåligt och tänkte att det var mitt fel.
I samband med den nu mordutpekade Skandiamannens bortgång, slängde hon allt material hon hade samlat på sig i ärendet.
Vad minns du mer från mötet med Stig Engström?
– Att han uppträdde avslappnat och sansat, men att hans kraftiga reaktion och nervositet när jag frågade om Palmes mördare, var slående. Han blev liksom knyckig och min misstänksamhet bara ökade.
Med tanke på att Palmemordet var på allas läppar vid den här tidpunkten, tog han själv aldrig upp ämnet under butiksbesöket?
– Nej, det först när jag frågade som saken kom på tal. Han snurrade som sagt runt och stirrade argt på mig. Men sedan slappnade han av igen, det var en mycket märklig upplevelse.
Har du efter förhörstillfället varit i kontakt med utredare i Palmegruppen?
– Nej. Men förra veckan ringde någon från Aftonbladet och ställde samma frågor som du nu ställer. Han hundrade om polisen hade kontaktat mig och så vidare, men jag ville inte berätta något för honom.
Peter Pussinen
