Enligt käromålet har de tjänstförrättande kyrkoherdarna och de förtroendevalda begått fel vid myndighetsutövningen och flera gånger åsidosatt den kärande vid tillsättningar av ekonom- och ekonomkanslisttjänsten i Saltviks församling. I går hölls muntlig förberedelse i ärendet i Ålands tingsrätt.
Skadeståndskravet avser förlorad inkomst sedan 2015 jämte ränta och uppgår till långt över 300.000 euro. Det grundas på att kärande anser sig ha lidit skada på grund av att andra sökande som inte varit behöriga eller som av församlingen bedömts vara mera lämpliga har fått tjänsten.
I käromålet hävdas att det varit fråga om uppsåtlig och systematisk diskriminering från församlingens sida och att det förekommit osanna uppgifter i anställningsprocessen om personens verksamhet i två andra församlingar.
– Alla påståenden om ekonomiskt fiffel och brända protokoll saknar grund, men dessa oriktiga uppgifter har haft ett klart orsakssamband med anställningsbesluten, sade personen i rätten.
Den kärande lämnade in rättelseyrkanden över anställningsbesluten, men utan att få ändring till stånd. Därefter gjordes ett kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol, som konstaterade att diskriminering förelegat, men sakläget förändrades inte eftersom rättelseyrkandena mot de förnyade besluten inte gjorts i tid.
Församlingens kyrkoherdar har även utretts för brott mot tjänsteplikten, men eftersom brottet ansetts vara ringa har de beviljats åtalseftergift.
För sent ute?
Händelserna ägde rum 2015 och käromålet lämnades in i april 2020. Försvaret hävdar att kärandens anspråk bör förkastas, eftersom rätten till skadestånd preskriberats efter tre år om det inte är fråga om något brott eller straffbar handling.
Om käromålet tas upp så avvisar de svarande alla krav som ogrundade då man inte vållat skada, emedan lindrigt vållande inte medför skadeståndsansvar. I fall ett brott anses ha begåtts bör kraven riktas enbart mot församlingen.
Käranden håller fast vid att femårsregeln för åtal vid brott mot tjänsteplikten ska tillämpas. En fråga är därför när käranden anses ha fått kännedom om sakförhållandena i anställningsärendena; då besluten i rättelseyrkandena delgetts hösten 2015, när kyrkobesväret avgjordes 2017 eller senare. Käranden hävdar dock att tidpunkten för delgivningen av polisförhören i oktober 2019 ska ligga till grund.
De svarande konstaterar att den kärande i fallet hävdat sin status som lekman, men ändå i flera andra sammanhang framhållit sin ekonomutbildning samt kompetens inom tjänstemannarätt och skadeståndsrätt.
– Detta innebär att församlingens hållning torde ha stått klar för käranden redan i slutet av 2015, sägs det i svaromålet.
Tär på krafterna
Utöver de nu aktuella tjänstetillsättningarna har den kärande även senare utan framgång vid flera tillfällen sökt tjänst i församlingen och lämnat in rättelseyrkanden samt kyrkobesvär.
Kyrkofullmäktiges ordförande Sven-Olof Karlsson konstaterar att det hela är en sorglig historia och att utgången är oviss.
– Det här ärendet har tagit mycket tid och tär i synnerhet på de församlingsanställdas krafter. Oberoende av utgången kommer församlingen att vara en förlorare eftersom vi befarar att vi inte kan få ersättning för våra rättegångskostnader. Det finns också en risk för att det blir en fortsättning på målet i hovrätten, säger han.
Tingsrätten ska på basen av den omfattande skriftliga bevisningen närmast avge en mellandom. Domstolen ska ta ställning till preskriptionen och till hur skadeståndskravet ska kanaliseras, huruvida tjänstemän och förtroendevalda ska ses som svarande eller om endast församlingen ska vara svarande.
Domen avges den 7 november. Om käromålet godkänns tas målet upp till huvudförhandling senare.
