I oktober 2020 skrev Ålandstidningen om fastighetsägaren som äger en fastighet i Eckerö, med en fast fornlämning som är skyddad enligt landskapslagen om fornminnen. Han har anhållit om att få rubba fornlämningen, med hänvisning till att den ligger på den mest ändamålsenliga byggplatsen och därför förhindrar byggnationsmöjligheter.

Landskapsregering (LR) har avslagit denna ansökan, fastighetsägarens yrkande på 90.000 euro i ersättning för den besvärande fornlämningen, och begäran om dröjsmålsränta och rättegångskostnader

Tvisten har gått till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD), som har begärt yttrande av LR med anledning av fastighetsägarens besvär gällande gränsdragningen av den fasta fornlämningen. LR bestrider både besväret och tillhörande begäran om ersättning för rättegångskostnaderna, samt yrkar på att HFD förkastar fastighetsägarens besvär.

Handlar om arkeologisk helhet

I sitt yttrande skriver LR att den aktuella fornlämningen är av unik karaktär och utgör resterna av Ålands enda saltsjuderi, eller saltverk. Fornlämningarna har undersökts genom provrutsundersökning 2010, mätts med högprecisions-GPS 2016 och även undersökts 2021 genom fältinventering samt kart- och arkivstudier. Tidigare i somras hördes fastighetsägaren av LR gällande gränsbestämningen, och även museiverkets utlåtande begärdes. Man har kunnat konstatera att fornlämningen består av två grupper – två saltugnar och en husgrund i sydväst, samt två husgrunder och en brunn i nordost. Mellan de två grupperna finns sankmark, som enligt kulturbyrån ingår i det gårdskomplex som bildar fornlämningsområdet, och därför handlar det om en arkeologisk helhet som vittnar om en forntida bo- och arbetsplats – inte enbart om enskilda fornlämningar. 

LR och museiverket är eniga om att fornlämningens gränser ska fastställas så att de motsvarar resultaten från undersökningen som gjordes tidigare i år. Man menar därtill att det inte finns behov att upprätta ett särskilt skyddsområde.