Det börjar långsamt, långsamt med att Viveca Karlssons fattiga torparkvinna kommer hem till sin torftiga lilla stuga. Under tystnad pysslar hon runt, sopar, kollar det tomma skafferiet …  Det påminner om en tråkig stiliserad dans och man hinner just börja undra om det inte ska hända något snart, när vändningen kommer.

Genom fönstret får hon syn på grannarnas middagsbestyr och framför allt den feta korv de står i beråd att tillreda sig. Gumman brister ut i sång om hur hon också önskar sig en korv. Och leendena sprider sig i publiken när vi identifierar melodin. Det är Magnus Ugglas ”Jag och min far” fast med fyndig nyskriven korvkoncentrerad text av Julia Westerberg. Den komiska kontrasten mot den stumma inledningen är total och mycket lyckad, av regissör Synnöve Westerberg.

Saken blir inte sämre av att Viveca Karlsson dessutom har en riktigt bra sångröst.

Så berättas i korta talscener och med många sånger den gamla folksagan om gumman som lånar ut sin kittel åt en älvdrottning (Sanna Boman, vars entréer dramatiskt accentueras med hjälp av en rökmaskin) och som tack får tre önskningar som hon och hennes gubbe (Jan Nordberg) inte riktigt klarar av att hantera. Hur ska inte avslöjas här, men korven återkommer.

Musiken är hämtad från låtar av Markoolio, Nanne Grönvall, Medina och Nordman för att bara nämna några till. Alla med nyskrivna texter.

Lasse Sundblom ackompanjerar lyhört och flexibelt vid elpianot.

Det hela är över på 45 minuter vilket är precis lagom långt för att behålla fräschören.

Resultatet är en charmig folkesagomusikal i miniformat vars goda humör gör det väl värt att åka till Valborg i Lemland för att se och höra.