Under den senaste veckan har konflikter kring styret av både Mariehamn och Sund kommit upp till ytan. I lördagens tidning skrev Ålandstidningen att ett möte gruppledarna i stadsfullmäktige hållit där de sammanfattat vad de ser som problem kring tjänstemännens roll i staden. I tisdagens tidning kunde man läsa om kommunstyrelsens ordförande i Sund, Bengt Hagström (Lib), vill avgå i förtid på grund av en konflikt med kommundirektör Jens Andersén om hur kommunen ska styras.
Professor emeritus Göran Djupsund säger att konflikter kring hur en kommun ska styras inte är något ovanligt.
– Det har förekommit i flera kommuner i Finland där det funnits förtroendesvårigheter mellan ledande tjänstemän och den politiska ledningen.
Han säger att det blir ett problem när båda sidor känner att de får bära både ansvaret och skulden för vad den andra sidan gör.
– Politkerna känner ofta att de får bära hundhuvudet och att folkets missnöje riktas mot dem för något som tjänstemännen och deras beredning ligger bakom.
Förtroende
Göran Djupsund betonar att förtroendet mellan politikerna och tjänstemännen är viktigt. Samt att konflikter inte alltid behöver mynna ut i någon stor dramatik.
– Det brukar i regel föras diskussioner efter att en sådan här konflikt kommit upp till ytan och sedan kan man gå vidare. Det går sällan så långt att någon behöver gå från sin post.
I just Mariehamn säger han att den förvaltningsstadga som trädde i kraft 2011 lär vara en stor del av orsaken till den nuvarande konflikten.
– Den delegerar mycket till tjänstemännen och är aningen tuffare än generellt i Finland när det kommer till delegering.
– Det finns en vilja att revidera den och att politikerna på så vis ska få mer makt och möjlighet att bestämma. Jag tror att alla parter kan vinna på en diskussion kring den. Då behöver inte politikerna känna sig maktlösa och tjänstemännen behöver inte känna att för mycket hamnar på dem.
Historiskt starka politiker
Siv Sandberg, kommunforskare på Åbo Akademi, har under sin tid som kommunutredare för landskapregeringen fått en god insikt i de åländska kommunerna. Hon säger att kommunpolitikerna på Åland historiskt sett haft stort spelrum.
– Normen på Åland har länge varit starka politiker, så väl på lagtingsnivå som kommunal.
Enligt henne går det stick i stäv med hur det tidigare sett ut i övriga Finland.
– Generellt sett är Finland ett land där man haft stark tjänstemannamakt men under de 20 år jag forskat i frågan har det förändrats.
Hon säger att traditionellt sett har kommundirektörerna och tjänstemännen haft en stor makt som i mångt och mycket gått in på det politiska.
– Det är en relation som man mer och mer blivit att fundera på, vad ska politikern respektive tjänstemännen göra?
Hon säger dock att man på ett allmänt plan i Finland är nöjda med hur det kommunala styret fungerar.
– 85 procent av kommunerna är nöjda. Sen finns det alltid konflikter och de synliga konflikterna har blivit allt fler. Fram till 1995 var det så gott som omöjligt att avskeda en kommundirektör.
– När det ändrades ledde det till en uppdämd våg av uppsägningar som sedan lugnade ner sig men har återkommit nu under 2010-talet.
Mariehamn mer som storstäder
I de mindre kommunerna på Åland tror Siv Sandberg att konflikterna kan grunda sig i att det historiskt sett starka politikerstyret kan hamna i konflikt med starka tjänstemän.
– Politikerna har i flertalet kommuner ofta stått för praktiska beslut och det kan komma att göra det svårt att veta vad man ska ha en kommundirektör till.
– Det spelrum en ledande tjänsteman har varierar väldigt stort mellan kommuner.
Mariehamn är enligt henne ett fall för sig jämfört med de övriga åländska kommunerna.
– Mariehamn är mer att jämföra med städer som Helsingfors, Vasa eller Tammerfors där man historiskt sett haft ett starkt partipolitiskt styre.
Hon säger att man i flera av de städerna övergått till en lösning där stadsdirektören som tjänsteman ersatts av en borgmästare som vanligtvis är en fullmäktigeledamot.
– Då blir det en person med ett starkt politiskt mandat. Konflikten kring de politiska avvägningarna en stadsdirektör behöver göra eller vem som får föra kommunens talan blir inte lika närvarande då.
Otto Johansson