Bräkandet växer i styrka och når nästan öronbedövande nivåer när Annette Loumann närmar sig stallet på gården bredvid Korsviken i Strömbolstad, Sund. Med sig har hon fyra liter näringsrik mjölk.
Flasklammen vet vad som väntar och börjar omedelbart att trängas om utskänkningsplatserna. När mjölken är slut lugnar de sig, men ett lamm av hankön är fortfarande hungrigt och behöver tio minuter på sig för att konstatera att undertecknads byxben är oätliga.
De flesta av de 14 små djuren, som nu är mätta och belåtna, ställer sig tätt intill varandra i ett hörn. Snart kommer de att somna i en hög.
Lammen är födda mellan den 15 februari och 15 mars. Att de bor i stallet i stället för i den ombyggda rävfarm där deras bröder och systrar håller till beror på att de av olika anledningar övergavs av de tackor som födde dem.
– Det kan ha handlat om att de var för svaga, eller att tackan som födde dem helt enkelt inte brydde sig om fler än ett av de lamm som hon födde, säger Annette Loumann.
Övergavs av tackorna
Hon förklarar att tackan i vanliga fall kommunicerar mycket intensivt med de lamm som hon nyss har fött. På det sättet lär sig lammen vilket får de bör följa och imitera. Om tackan struntar i det åtagandet blir lammet tämligen hjälplöst.
– De gör precis som deras mamma gör, det är hon som lär dem vad som går att äta och så vidare, säger Annette Loumann.
Flasklammen – benämningen kommer från att de föds upp av människor i stället för av tackor – har hon hittat lite varstans i närheten av tackorna.
– Han där fläckiga hade hamnat riktigt tokigt med huvudet när han föddes och krampade när jag hittade honom. Då brukar det vara riktigt illa, men han repade sig efter en dag framför den öppna spisen och nu verkar han vara bortom fara, säger hon och pekar på ett lamm vars mage nu är uppsvälld efter söndagens mjölklunch.
Har hittat en ny modersgestalt
Om fårbonden själv tar hand om lammen hittar de en ny modersgestalt.
– Vi kan gå ut med dem en sväng. De springer inte i väg, utan följer mig överallt, säger Annette Loumann och vandrar ner mot viken med fem stycken lamm tätt kring fötterna.
Växer de ifrån det här förhållandet någon gång?
– Nej, nu kommer de att vara tama så länge som de lever.
Efter ett tag vågar två av lammen ändå att med bristfälligt omdöme utforska vad som går att äta i naturen.
– Nej, nej, sten kan man inte äta. Haha, de är precis som små bebisar, säger Annette Loumann.
Flyttar ut till en holme
Om en månad ska lammen få flytta ut till en holme i Kyrksundet som de får beta under sommaren. Till hösten kommer Annette Loumann att avskilja lammpojkarna från hondjuren, eftersom de vid fyra månaders ålder har blivit riktiga baggar med allt vad det innebär.
Lamm betraktas djuren som – i alla fall av slakterierna – upp till ett års ålder. De flesta baggarna kommer dessförinnan att skickas till slakt, medan tackorna sparas.
– Så flera av de här flasklammen kommer att få egna lamm i framtiden, säger Annette Loumann.
Får mata och namnge
På påskaftons dag nu på lördag välkomnar hon besökare till Korsvikens lamm för en ”lammklappardag” mellan klockan 12 och 17.
– Och så har vi tänkt att barnen ska få ge namnförslag. Det finns så många roliga lammnamn, om de har fötts när vädret var hårt kan de till exempel heta ”Snöstorm”.
Att det är roligt att vistas bland de nyfikna och levnadsglada flasklammen kan intygas. Den som tänker lyfta lammen gör dock klokt i att inte placera sin hand på deras bakdelar, eftersom de i förhållande till sin kroppsstorlek dricker enorma mängder mjölk och därför drabbas av oregelbunden avföring.
De är inte rädda för någonting?
– Nej, i deras värld existerar ingenting ont. De har det bra här, även om blir ledsna när jag går ifrån dem, säger Annette Loumann.

Robert Vickström