Platsen är bekant för många, den snurrande klockan utanför Stockmanns varuhus i centrala Helsingfors. När man ska bestämma en mötesplats i huvudstaden är det ofta just här man träffas. Platsen föll sig därför naturligt när unge åländska fotbollsproffset Joel Mattsson undrar var vi ska ses.
En stunds väntan senare dyker en reslig ung man upp i folkvimlet, den självsäkra gångstilen och det breda leendet som lyser upp i ruskvädret gör honom lätt att urskilja ur mängden.
– Ursäkta att jag är lite sen, säger han artigt när han sträcker fram handen för att hälsa.
Helsingfors för dagen något grådaskiga skrud ackompanjeras av en temperatur nära nollstrecket, vilket inte verkar bekomma den välklädde 20-åringen.
– Ni borde varit här i går, vilken härlig vårdag det var då, säger han.
Fantastisk stad
Efter inledande artighetsfraser sätter vi oss i en hotellobby i närheten, Joel Mattssons HIFK har dagen innan spelat Tipsligapremiär.
– Vi förlorade med 1–0, men jag spelade inte, säger han och fortsätter:
– En lätt förkylning och lite ljumskbekymmer höll mig på bänken.
Hur trivs du i din nya omgivning?
– Riktigt bra, jag hade ingen jättebra bild av Helsingfors innan jag kom hit, men nu tycker jag det är en fantastisk stad. Dessutom har jag många vänner här, ”Tompa” till exempel, han pluggar ju här nu, säger han och syftar på forne lagkamraten från IFK Mariehamn, Thomas Mäkinen.
Joel Mattsson och hans åländska flickvän Sonja Engblom bor bara ett stenkast från stadens centrum.
– Föreningen föreslog ett annat boende för mig, men vi tyckte det var jätteviktigt att hitta något där vi bägge kan trivas — och det gör vi nu.
Men hur funkar det med språket då?
– Jag kan ju lite grundläggande finska, men jag har redan hittat mina favoritställen där jag vet att folk talar svenska. Lagkamraterna påpekar däremot ofta och gärna att jag behöver lära mig finska, säger han med ett skratt.
I den nya omgivningen finns ändå ett flertal unga spelare med svenska som modersmål.
– Så det går bra, säger han.
Jobbigt ämne
 
Fjolårssäsongen i fostrarklubben IFK Mariehamn, och det sena beslutet att byta lag, blev en knepig historia, och ämnet är av förståeliga skäl känsligt för Joel Mattsson. När omständigheterna kring övergången till ligans andra kamratförening kommer på tal blir han märkbart rörd.
– Jag kunde tänka mig att liksom pröva mina vingar utanför Finland, men jag fick uppfattningen att det kunde bli svårt att ta mig vidare om jag stannade kvar i IFK Mariehamn. Jag drömmer ju om att få spela utanför den finska ligan, så jag fick helt enkelt kolla på andra alternativ.
Det är svårt för honom att få fram orden, långa pauser av tystnad och reflektion uppstår medan han söker de rätta sakerna att säga, och ämnet berör verkligen den känslosamma IFK-produkten.
– Vänta lite, säger han och harklar sig ett par gånger.
– Jag tyckte det var väldigt jobbigt, jag trodde jag hade släppt det här för länge sedan men det blev jobbigt att prata om nu märker jag. 
Det kanske inte är riktigt färdigt behandlat inom dig?
– Nej, så är det nog, säger han med darrig röst och tillägger:
– IFK Mariehamn har ju betytt så mycket för mig på alla plan.
Derbymatcher
Även om fotbollen är det viktigaste och det mest tidskrävande i Joel Mattssons liv, tänker han redan framåt.
– Någon gång tar den karriären slut. Om jag märker att jag inte kommer vidare dit jag vill, kommer jag i stället att ta studierna på stort allvar, säger han och fortsätter:
– Min hårdaste kritiker är jag själv, ibland är jag till och med lite för hård mot mig själv. Vi får se vart det leder, just nu är jag här och då satsar jag hårt på det.
”Stadin Kingit”, den trogna skaran HIFK-supportrar och HJK-fansen har av hävd en rätt stor rivalitet. Den antagonismen märks inte minst under säsongens Helsingforsderbyn.
– Det kommer att bli något alldeles speciellt, fullsatt arena och lite mellaneuropeisk stämning. Inom laget tittade vi på en video från senaste derbyt, det är ett otroligt engagemang bland fansen under de här matcherna.
Har du upplevt några negativa kommentarer med anspelning på ditt modersmål?
– Jag fick faktiskt en riktig utskällning av ett HIFK-fan när jag spelade i IFK Mariehamn. Det var 2017 och den här killen var helt rosenrasande på mig. Det här hände hemma på WHA och jag har tänkt på det nu, att det vore roligt att träffa honom i dag, säger Joel Mattsson och skrattar hjärtligt.
Här vill han ändå påpeka att han har blivit otroligt väl mottagen av såväl fans som lagkompisar och ledning i sin nya IFK-klubb.
Dynamisk roll i laget
Sin roll i de rödvita ser han själv som mångsidig och fri.
– Jag skulle säga att jag har en dynamisk roll, vi har två olika formationer att utgå ifrån. I rollen som kantspelare kräver jag poängproduktion av mig själv medan den andra, lite mer defensiva rollen kan beskrivas som en indragen ytterposition.
Vilken av rollerna trivs du bäst i?
– Det är nog lite från match till match, vi har spelat mest i den senare formationen och då är det mer upp till anfallarna att ta hand om poängproduktionen.
Joel Mattsson vill i år producera mer poäng, hittills har det bara blivit ett ligamål för honom. Men det målet var också ett av de vackraste WHA har skådat. Det var i september 2017 som han klämde till från distans på halvvolley, bollen letade sig benhårt i mål via ribban mot PS Kemi.
– Ja, det var ett roligt debutmål att sätta, kul att du minns det, säger han.
Till årets Tipsliga har den samlade expertisen i landet tippat HIFK bland dem som får det svårt, hur har ni resonerat kring det inom laget?
– Vi har faktiskt pratat om det, vi visste att vi skulle tippas bland de sämsta lagen i serien. Det är perfekt läge för oss att överraska. Finska ligan är speciell på det viset att alla lag verkligen kan slå alla andra, inga matcher är avgjorda på förhand. Vi tror att vi har bra slagläge.
Självständighet
Flyttlasset till storstaden innebar samtidigt det första egna boendet för Joel Mattsson, hushållets uppgifter fördelas tillsammans med flickvännen och paret växer tillsammans.
– Det är något som också har varit lärorikt i hela den här processen, man växer som människa och bygger självförtroende och förmågan att ta hand om sig själv, säger han med en fundersam blick.
Han drar handen genom håret och bjuder sin vana troget på ett brett leende när diskussionen glider in på hushållsarbete.
– Jag måste vara ärlig och säga att min mamma har skött min tvätt, visst har jag hjälpt till lite med matlagning och så men nu är det nåt helt annat, säger han med ett skratt.
Vem lagar maten hos er?
– Det gör faktiskt jag, det är ganska roligt. Jag gillar att sätta tid på det, speciellt när man märker att det blir ganska bra emellanåt.
Paradrätt?
– Fotbollsspelare äter mycket kyckling, men min tjej äter mycket vegetariskt så jag byter ut den mot quorn. Så pasta-curry-quorn är en rätt jag är ganska bra på, säger han och tillägger:
– Men om jag får slut på idéer frågar jag alltid pappa, jag tycker mycket om hans matlagning.
Den mentala biten viktig
 
När Joel Mattsson deltog i senaste landslagsläger för U21-laget samtalade han med en spelare som utför sitt dagliga fotbollsvärv i England.
– Vi diskuterade just kring talanger och utvecklingsbara spelare. Enligt honom finns det många finländare, och även andra nationaliteter, som är bra nog för spel i större ligor, men som saknar tillräcklig mental styrka. Det där fastnade och jag vill bli stark nog på alla områden, det här äventyret är en bit i det pusslet, säger han eftertänksamt.
Hur har den första tiden på en helt ny ort känts?
– Det är mentalt tufft att hamna utanför sin ”comfort-zone”, men jag märker ju själv att jag växer otroligt mycket som människa, både på och utanför planen, så det är bra.
Du nämner ofta dina föräldrar som är flitiga fotbollsåskådare i Mariehamn. Kommer du få deras stöd här också under säsongen?
– Jodå, under sommaren kommer de nog att vara här ganska ofta. Bortamatcher ser de alltid via streamar så det stödet har jag nog kvar.
Samma dag som Ålandstidningen träffar Joel Mattsson ska hans forna lagkamrater spela Tipsligapremiär i Helsingfors. Själv håller han alla tummar också för den grönvita kamratföreningen i ligan.
– Ja, självklart. Jag har så många vänner kvar i IFK Mariehamn som jag kommunicerar med, jag önskar dem allt gott i kväll och under kommande säsong.

Peter Pussinen