Första gången Johan Pawli sökte jobbet som polismästare fick Teijo Ristola tjänsten.
– Jag är glad för det i dag, för jag var inte redo då, säger han när Ålandstidningen träffar honom på fredagsmorgonen. 
I maj meddelade Maria Hoikkala att hon tar tjänstledigt ett år för att jobba som polisöverinspektör vid polisstyrelsen i Helsingfors. Och den här gången fick Johan Pawli, som de senaste åren nyfiket följt med vad som händer på Åland, tjänsten. 
Det som framförallt lockade var något som kanske skulle avskräcka andra: den professionella utmaningen som den delade lagstiftningsbehörigheten mellan självstyrelsen och Finland innebär. Till på det saknas, till skillnad från på finska sidan, en operativ polisstyrelse som ger direktiv och ett ministerium som förbereder ärenden.
– Här får alla i befälet dagligen plöja i lagböckerna och det skapar stora problem att inte få anvisningar när det kommer nya lagar i kraft, säger han. 
 
Johan Pawlis rötter finns i Karhula kommun och i Esbo dit familjen flyttade när han var ett år. Fadern jobbade i industrin, mamman som pedagog. 
Som elvaåring tillbringade han en månad i Turkiet, där CISV, en organisation som arbetar med fredsfostran, arrangerade barnläger. Finland började öppna upp mer och mer på 80-talet, det internationella perspektivet blev allt viktigare och Johan Pawli, som alltid läst utrikesnyheterna i tidningen först, valde ett internationellt gymnasium i Esbo där utbildningen gick helt på engelska. 
Efter studentexamen såg han två möjliga vägar – militären och ett liv som soldat eller Polisskolan. Han genomförde beväringstjänsten men det kändes inte riktigt rätt.
– Så jag sökte till Polisskolan och på den vägen är jag fortfarande. Det som attraherade var en balans mellan att man hela tiden måste uppdatera sig och förnya sin kunskapsbas och ett arbete där man ganska snabbt ser konkreta resultat. 
 
År 1997 gjorde han som en del av polisutbildningen vid Polisskolan arbetspraktik i Helsingfors centrum. Det andra uppdraget han åkte ut på rörde ett drunkningstillbud med en femåring. Barnet räddades av en ledig ambulansförare som råkade befinna sig på stranden men för den nyutexaminerade polisen var det en händelse som satte spår. Och det var inte den sista. 
– Jag hade varit fyra månader på jobb när polismorden på Fabriksgatan skedde. Jag kände båda poliserna och händelsen innebar ett brutalt uppvaknande för mig där yrkets avigsida kom snabbt emot. 
De första månaderna av arbetspraktiken drömde han mardrömmar om nätterna. I dag tror han att de var ett sätt för honom att mentalt förbereda sig på att i tjänsten bruka maktmedel om det skulle krävas. 
– Jag är uppvuxen i en trygg miljö där jag aldrig möttes av eller behövde se våld. Det var en mental omställning för mig att behöva använda maktmedel, tröskeln var ganska hög för mig eftersom jag genom att använda munnen tidigare har klarat det mesta. 
 
Men Johan Pawli har också flera utbildningar förutom den som polis. Efter det första skriftliga provet vid Polisskolan insåg han nämligen att han, för att få intellektuell stimulans, även behövde söka sig till universitetsvärlden och han avlade också senare en politices magisterexamen.
– Jag vill förstå hur saker fungerar, för gör man det kan man ta helheten i beaktande.
Efter några år i Helsingfors lockade tanken på att åka utomlands och jobba som civilpolis, men för det krävdes åtta års arbetserfarenhet. I stället åkte han till Libanon och jobbade i FN:s fredsbevarande styrkor med underrättelseuppgifter ”som han inte kan tala så mycket om”.
Här kom nyfikenheten och viljan av att lära sig mer in i bilden igen. Johan Pawli tillbringade en timme om dagen tillsammans med tolkarna och frågade dem om deras kultur och synsätt.
– Vi snurrade också mikroekonomitanken. Var ute och åt mycket, köpte t-shirtar... Investeringen kom tillbaka till oss, försäljarna började berätta om något skulle hända: ”nu ska du tillbaka till lägret, hämta bombskydd”. Jag uppfattade det som en ganska unik symbios. 
Därefter har han också haft uppdrag i Kosovo innan han återvände hem och återgick till polisuppgifterna. 
 
Till Åland kom han i mitten av augusti. Just nu träffar han lagtingspartierna för att berätta om vilka utmaningar som finns inom polisen. 
   – Det som är mest akut finns för tillfället i budgetprocessen och innan budgeten blir offentlig kan jag inte säga någonting. Men på beredskapssidan finns saker, viss utrustning och vissa planer, som måste uppdateras. Här har gjorts ett jättebra jobb men vi måste lyfta blicken framåt också. 
En annan utmaning är att så få ålänningar söker till Polisskolan – och att de som gör det inte klarar fystesterna. I den senaste omgången klarade endast tre ålänningar inträdesprovets första varv. Det här behöver få en lösning, säger Johan Pawli. 
– Kansliministern har nyligen lagt fram ett förslag till inrikesministern om en kurs som delvis skulle gå på Åland och delvis på distans. Vi väntar nu på hur fastlandet förhåller sig till saken. 
 
Polisen har i dag tre så kallade inriktningsmål. Ett är våld i nära relationer, ett annat lika service över hela Åland.
– Där är vi medvetna om att skärgården är särskilt utsatt. Utan gränsbevakningen skulle vi inte klara oss, det är bara att lyfta på hatten för dem. 
Det tredje målet rör narkotika. 
– Efter en månad på Åland har det slagit mig att narkotikan förs fram överallt, oavsett vilken myndighet man talar med. När vi på mornarna går genom dygnsrapporterna är det i proportion mer narkotika än vad jag är van vid och mer än vad jag hade väntat mig innan jag kom hit.
Vad är viktigt för dig som ledare?
– Man behöver inte ha samma åsikt om varför man gör som man gör men man behöver ha en gemensam uppfattning om hur läget ser ut. Då kan alla handla utifrån det. 
 
Johan Pawli vill att de poliser som kan frågorna bäst ska uttala sig, därför hänvisar han till exempel till kollegor när det under intervjun dyker upp följdfrågor om narkotikasituationen. Han säger sig inte tro på ”hjälteledarmyten från Vinterkriget som existerar på fastlandet, att en chef är någon som kommer in och räddar situationen”. Chefens roll är snarare, enligt hans synsätt, att skapa trygghet hos de anställda så att de kan träda fram. 
– Det skulle vara sorgligt om det bara är den som har många lejon på axlarna som kan uttala sig, säger han och visar mot uniformsklaffarna. 
I bagaget från ungdomen har han tre FM-medaljer i tennis och fyra i amerikansk fotboll. 
– Jag var tidigare väldigt tävlingsinriktad men Polisskolan lärde mig lagarbete. Den som är bäst gör inte resultatet, utan det gör summan av helheten.

Annika Kullman