Trollingbåten är det första han ser på morgnarna och det sista han ser på kvällarna. Vinkeln är precis den rätta från sovrumsfönstret ned mot bryggan.
Trolling har varit stort på Åland sedan mitten av 90-talet. En fisketävling råkade sammanfalla med det bästa laxåret i mannaminne, och 30 deltagande båtar kunde dra upp hundratals laxar. Det skapade en boom för trollingentusiasterna. Det blev en guldålder, fast för lax.
– Så där är det ju inte nu. I fjol var vi väl ute totalt 200 timmar i maj och juni, och då snittade vi på ett ordentligt hugg per gång. Sedan är det ju inte säkert att man får fisken i båten, många gånger sliter sig fisken, berättar Tom Sarling.
Aldrig lönsamt
Båten och alla spön, sidospadar, lodlinor och drag kostar en mindre förmögenhet. Skulle man slå ut fångstens marknadsvärde på investeringen och all bensin som går åt är det en urusul investering hur man än ser på det. Kilopriset på laxen skulle bli astronomiskt.
Tom Sarling tittar under lugg (eller under mösskanten egentligen) på Ålandstidningens utsände med en min som ifrågasätter hela räkneexemplet.
– Alltså, det handlar inte om pengarna. Det är klart det inte går ihop. Den mesta fisken ger jag dessutom bort. Hur många hobbyer går ihop ekonomiskt? Det här gör man för sporten. Det är svårigheten som gör det spännande. Det är som att söka efter en nål i en höstack. Man följer vindar, strömmar och vattentemperaturer, och när man lyckas förutsäga var laxen finns är det fantastiskt.
Ibland går det inte alls. Ett par år in på 2000-talet ägnade Tom trollingfisket 150 timmar ett år utan ett napp, och året efter 200 timmar med bara ett litet ynka napp.
– Det är vinden och vattentemperaturen som gör det. Blåser det nordostlig vind kommer inte fisken tillräckligt nära land. Och blir det för kallt i vattnet sprider laxen ut sig över ett större område. Bäst är det när det blåser sydvästlig vind, och det är också det vanligaste. Jag tror att medelvinden ligger på just sydvästlig vind i sju meter per sekund.
Alltid redo fiska
Utgående från de olika variablerna, de har för all del ett högupplöst ekolod också som kan se enstaka laxar, väljer Tom Sarling och Christian Eriksson fiskedjup, fiskeriktning och drag och ger sig ut. Ligger vinden rätt blir det fiske, är tumregeln. Toms familj, en sambo och två barn, får helt enkelt finna sig i det.
– Jag brukar säga att om jag bara får ägna mig åt fisket i maj och juni så ställer jag upp på vad som helst under resten av året, skrattar han.
För känslan är makalös varje gång en lax hugger.
– Det är en jäkla känsla. Det är härligt helt enkelt. Visst, det är roligt om de är lite större, men det där har man ju ingen makt över. Det är fisken som bestämmer vem som hugger och när.
För att få en lite bättre bild över hur laxen beter sig när de ser betena har Christian Eriksson skaffat en undervattenskamera. Med hjälp av en vikt och fastsättningsarnordningar i kameran kan man fästa den längs vilken fiskelina som helst. I vattnet svävar den alldeles framför betet, så man ser precis hur laxen rör sig och agerar vid olika drag.

Fredrik Granlund