Snön ligger djup utanför knutarna, men kaminen i vardagsrummet värmer. Det är knappast lika varmt som i Sydamerikas regnskogar, men den icke-namngivna kameleonten som bor i sitt terrarium till vänster innanför dörren ser inte ut att klaga.
– Ser du att hon är ganska rosa? Det betyder att hon är ganska tillfreds med livet. En gång såg jag henne nästan helt svart och det var när hon hade varit till veterinären. Det gillade hon uppenbarligen inte, säger husse Anton Eklund.
Hans sambo Petra Ådjers greppar tag om bakbenen på en syrsa och sträcker fram den mot kameleonten, som dock håller sin tunga i munnen.
Är hon mätt?
– Nej, det handlar nog snarare om att hon inte äter då det inte passar henne, säger Petra Ådjers.
Kameleonten är ett av 22 djur som bor hos Anton och Petra. Inget av djuren har päls, och inte heller naturlig hemvist i landskapet.
I vardagsrummet står ytterligare två terrarier. Sju blå Dendrobates azureus-grodor samsas om några stenar och ett litet Maya-tempel med inbyggt vattenfall.
Ur badrummet hämtar Anton sju bananflugor som han har fött upp (dessa räknas inte till de 22 tidigare nämnde djuren) och släpper ner dem på en sten. En groda äter omedelbart tre flugor.
– Det går åt ungefär 500 flugor varannan dag, säger Anton som föder upp dem på mosad banan blandad med havreflingor och socker.
Vardagsrummets nionde invånare, den italienska ödlan Stina, har gömt sig inne i en sten. Hon kom till Åland i somras – av misstag – och har kanske inte anpassat sig till klimatet ännu.
– Hon kom hit i en ruccolapåse. Efter ett tag kontaktade företaget oss och på så sätt har detta blivit hennes hem, säger Anton Eklund.
Nioårig sköldpadda
I ett anslutande rum bor en Gyllene kokoigiftgroda. Som tur är i ett terrarium, eftersom den allmänt räknas som världens giftigaste ryggradsdjur. I naturen räcker en genomsnittlig grodas gift till att döda 20 människor. Forskningen lutar åt att giftet kommer från grodans naturliga föda, främst borstbaggar.
– Så de är inte giftiga i fångenskap. Dessutom är giftet farligt bara om det kommer in i blodomloppet, säger Anton och petar på grodan som tar ett skutt.
Men om du hade haft ett sår på fingret hade det där inte varit så smart?
– Nej precis.
Ryter som en tvåtaktsmotor
Två geckoödlor tar det lugnt i terrariet bredvid. Ökenråttorna Sås och Kopp för desto mer oljud, medan den nio år gamla ryska sköldpaddan Tito vilar under en värmelampa.
– Han har kommit på att han kan använda golvlisten som en huvudkudde, konstaterar Petra Ådjers.
– Han avskyr Sås och Kopp, men jag har en rolig bild på när Sås sitter på Titos rygg, säger Anton Eklund.
Nu har Petra väckt parets nyaste djur, den afrikanska pygméigelkotten Gloria, som är långt ifrån glad över tilltaget. Hon har bollat ihop sig och låter som ett hopkok av en pysande ballong och en liten, vårtrött utombordsmotor.
– Såja, såja, säger Petra när den svagt oroade reportern backar undan och fotografen försöker få korn på kottens ögon.
Pälsdjursallergiker
För många år sedan hade Anton en hund.
– Men jag är pälsdjursallergiker så det fungerade inte i längden.
I stället skaffade han nämnda sköldpaddan Tito och på den vägen är det med ovanliga husdjur.
Sambon Petra delade från början inte samma starka intresse, men hon har vant sig och även fattat tycke för djuren. I och med att Anton jobbar till sjöss tar hon vanligtvis hand om djuren två veckor varje månad.
Hur mycket tid tar det i anspråk?
– Mindre än att ta hand om en hund, säger Petra.
– Vi ger djuren mat varannan dag och en gång i månaden kalkar vi ur terrarierna. Vatten får de tre gånger om dagen via terrariernas regnsystem. Mer behövs egentligen inte eftersom varje terrarium är ett eget ekosystem. Vi tillsätter till exempel hoppstjärtar som äter döda växter och grodornas avföring och sedan äts upp av grodorna, säger Anton.
Det är inte så uttrycksfulla djur. Hur vet ni om de är glada och tillfreds?
– Att djuren mår bra är det absolut viktigaste för mig. Kameleonten visar sitt humör med sin färg och man märker att djuren blir glada när de får mat. Hangrodorna spelar när de är nöjda, och här inne spelas det friskt om nätterna, säger Anton och pekar mot terrarierna medan kameleonten klättrar uppför hans öra.
 
 
Robert Vickström
robert.vickstrom@alandstidningen.ax
tel: 26 642

Robert Vickström