Två lantbrukare har hittills hoppat på John Nurminen-stiftelsens gipsprojekt på Åland. Pilotprojektet koordineras av föreningen Rädda Lumparn och genomförs för att öka medvetenheten om gips som en vattenförbättrande åtgärd.
– Gipset minskar läckage av bland annat fosfor och organiskt kol från jordbruksmarker, säger Alexandra de Haas från föreningen Rädda Lumparn.
Först ut att gipsa sina marker var jordbrukaren Henry Lindström i Haga, Saltvik. Hans åkrar genomgick behandlingen i söndags, och på måndagen var det Anders Öhberg i Ytterby, Jomala, som tog emot drygt 22 ton gips. Ålandstidningen var på plats.
– Det är entreprenören Mats Häggblom som är här och sköter själva spridningen, säger Anders Öhberg.
Den tekniska och kemiska biten är inte Anders Öhbergs område, men han förklarar att gipset ska binda fosforn i marken.
– Och den vill vi ju ha i marken för att det ska växa bättre.
Så man får en dubbel effekt – det växer bättre och vattendragen skyddas från övergödning?
– Ja, så kan man nog uttrycka det.
Vad var det som gjorde att du hoppade på projektet?
– Jag vill vara med och stöda projekt som är bra för miljön. Jag odlar ju också mycket lusernvallar som inte kräver någon konstgödning.
Gipsbehandling
Åkrar gipsbehandlas för att snabbt skära ner på urlakningen av fosfor. Effekten baserar sig på en ökning av markens jonstyrka.
I Finland fås gips som en restprodukt inom fosforsyraindustrin.
Det utspridda gipset får vatten i marken att upplösas till kalcium- och sulfatjoner.
Gipsmängden som sprids ut är cirka fyra ton per hektar åker. Behandlingen ska upprepas vart femte år.
Källa: John Nurminens stiftelse
Fler jordbrukare efterlyses
Alexandra de Haas är glad över de två jordbrukarna som nu har valt att delta i projektet, men hon efterlyser samtidigt flera intresserade till nästa år.
– John Nurminens stiftelse tog kontakt med oss på Rädda Lumparn och ville genomföra pilotprojektet här på Åland. Och vi hjälpte till att hitta intresserade jordbrukare, men vi vill gärna ha flera som vill prova det här, säger hon.
Innan behandlingen drog i gång tog Ålands miljö- och hälsoskyddsmyndighet markprover, som ska följas upp med nya sådana exakt ett år senare. Proverna registrerar bland annat näringsämnens omfattning i jorden.
– Vi hade också hoppats kunna ta vattenprover, men vattennivån i utfallsdikena var för låg för det, säger Alexandra de Haas.
Finns det något kontroversiellt med den här typen av projekt?
– Inte kontroversiellt, men det är omdiskuterat i viss mån. I Sverige talar man mer om så kallad strukturkalkning, medan man i Finland är mer inne på gips. På John Nurminens stiftelse tror man att gipsprojektet lämpar sig väl för att hjälpa övergödda vikar.
Men det har varit knepigt att hitta intresserade lantbrukare, varför?
– Det behövs en viss typ av mark då behandlingen lämpar sig bäst för lerjord. Det är ju också ett ganska nytt påfund, så jag tror att allt fler blir intresserade med tiden.
Kostnadseffektiv åtgärd
Projektledare Anna Saarentaus på John Nurminens stiftelse redogör för Ålandstidningen att gipsen, som stiftelsen står för, i normala fall kostar cirka 10 euro per ton plus 80 euro per ton i fraktkostnader.
– Det handlar alltså om cirka 2.000 euro för behandlingen hos Anders Öhberg. För oss är vattenskyddsåtgärdernas kostnadseffektivitet ett viktigt kriterium. I tidigare projekt har priset på ett minskat kilo fosfor varit cirka 80 euro, vilket är betydligt mindre än den genomsnittliga kostnaden på 200 euro per kilo.
