I flera år har revisionen av självstyrelselagen varit i fokus för de åländsk-finska relationerna. Förra hösten strandade förhandlingarna mellan landskapsregeringen (LR) och regeringen i Helsingfors. I stället hittade man efter hårda förhandlingar en lösning för det ekonomiska systemet. Det var nödvändigt då regeringen Sipilä avsåg att i grunden förändra skattesystemet i Finland genom vård- och landskapsreformen.
I den överenskommelsen fanns en höjning av den åländska klumpsumman på cirka tio miljoner med. Men när vård- och landskapsreformen föll, då stöd i riksdagen inte fanns, gavs ett löfte om en korrigering av avräkningsgrunden i det ekonomiska systemet.
I och med regeringsskiftet i Finland blev frågan osäker. Skulle regeringen Rinne infria löftet från den föregående regeringen eller ej? Lagtinget uttalade, så sent som förra veckan, att man inte vill ta några chanser. För att lagtinget ska godkänna ändringen i självstyrelselagen om Ålands finansiering kräver lagtinget att regeringen i Helsingfors garanterar att också klumpsumman höjs. Detta görs nämligen i en särskild proposition.
Problemet i det hela är att Justitiekanslern uttalat sig om i vilken ordning saker och ting ska ske. Först måste ändringen av självstyrelselagen antas av riksdagen och lagtinget och därefter stadfästas av presidenten. Sedan kan regeringen Rinne lägga propositionen om att ändra avräkningsgrunden.
Det är därför finansminister Mika Lintilä (C) och Ålands- och justitieminister Anna-Maja Henriksson (SFP) nu skickat sitt brev till Åland där de garanterar att den finländska regeringen kommer att lägga en proposition som justerar upp avräkningsgrunden och därmed höjer klumpsumman. Men alltså först efter att lagtinget godkänt det nya ekonomiska systemet.
De senaste åren, under regeringen Sipilä, har inneburit en rad svikna löften från finskt håll gentemot Åland. Såväl tidigare löften om höjd klumpsumma som vindkraftsstöd och annat har visat sig vara tomma ord när ministrar och statsminister återvänt till Helsingfors.
Det var mot den bakgrunden lagtinget uttalade sitt förbehåll om de tio miljonerna. Man ville försäkra sig om att höjningen kommer, annars kan förslaget om det nya ekonomiska systemet falla, och frågan ingår då i den kommande totalrevisionen av självstyrelselagen.
JK:s utlåtande sätter dock stopp för den totala garderingen för det åländska kravet. I stället handlar nu frågan om tillit – igen. Lagtinget har att välja på att lita på regeringen Rinne och Lintiläs och Henrikssons garanti och löfte – eller låta det nya ekonomiska systemet falla för att börja om från början igen.
Frågan är då vad de senaste årens svikna löften spelar för roll. Och hur regeringsskiftet, där Svenska folkpartiet klev in i regeringen, har stärkt förtroendet mellan Finland och landskapet.
Vågar lagtinget lita på löftena den här gången? Sviks de står Åland med ett mer utmanande ekonomiskt system där den åländska tillväxten och befolkningstillväxten i högre grad styr landskapets intäkter. Hålls det får Åland å andra sidan en ekonomisk knuff framåt från och med 2021, en knuff som av allt att döma är oerhört välbehövlig med tanke på budgetunderskott och dystra framtidsutsikter.
Å andra sidan måste man också analysera vad Finland skulle ha att vinna på att svika Åland i den här frågan. Regeringen Rinne har varit mån om att stärka de näst intill sönderslitna banden till Åland sedan den tillträdde i somras. Ett svek i det här läget skulle skapa en relation en bra bit under fryspunkten. Dessutom lagom till att autonomin ska fira sitt 100-årsjubileum. Det kan knappast vara eftersträvansvärt för den finländska regeringen, inte med tanke på att ”kostnaden” för att infria löftet är blott tio miljoner euro i en budget många, många gånger större än så.
Med sitt brev har de två ministrarna och regeringen i Helsingfors lagt bollen på lagtingets planhalva. Lita på löftena eller inte – det är frågan.

Jonas Bladh