Danmark skakas av en glassdebatt. Debatten handlar om ordet ”eskimå”, i betydelsen urbefolkning på Grönland. Ordet har länge använts som benämning för en viss typ av glass, nämligen vaniljglass med choklad och svart vinbärssylt. Namnet är inte varumärkesskyddat, utan används av flera stora tillverkare och även av enskilda glassbarer.
I mitten av juli gick glassproducenten Hansens is ut med att de döper om glasspinnen ”Eskimo” till ”O’Payo” efter de nikaraguanska chokladbönor som används för överdraget. Orsaken är de många påtryckningar om namnändring företaget fått under senaste tid, enligt försäljningsdirektören Anders Eibye Hansen i en intervju med DR.
Flera andra danska glasstillverkare har efter det bytt namn på sina eskimåglassar, men inte alla. Den allra största, Premier is, håller fast vid det gamla namnet.
Även i Finland saluförs glassar med liknande namn, nämligen varumärket Pingviinis glasspinne ”Eskimo”. På ägarföretaget Froner uppges man följa med utvecklingen, men någon namnändring är inte aktuell just nu. I Sverige finns ingen eskimåglass, men däremot GB:s omdiskuterade produkt ”Nogger” som fortfarande saluförs.
Upprinnelsen till den aktuella debatten är givetvis Black Lives Matter-rörelsen i Nordamerika, som pressat allehanda företag och organisationer att byta namn på varumärken som kan anses kränkande. I juni bytte den amerikanska glasstillverkaren Dreyer’s Grand Ice Cream namn på ”Eskimo Pie” som med sina 100 år troligen är den äldsta pinnglassen på marknaden.
På samma tema heter nu Edmonton Eskimos temporärt Edmonton Football Team tills ett nytt namn är överenskomment. Washinton Redskins gjorde likadant, och amerikanska baseballaget Cleveland Indians överväger för tillfället ett namnbyte.
I länder där urbefolkningen upplevt förtryck sägs dylika benämningar påminna om forna oförrätter och enligt de mest ivriga förespråkarna av namnbyten till och med bidra till fortsatt segregation. Samtidigt hävdar motståndarna dels tradition, dels ordens faktiska, harmlösa betydelse. Man kan till exempel framhäva att ordet eskimå helt enkelt betyder ”de som äter rått kött” – det är väl inget att bli kränkt över?
Nej, för all del, men den sortens ytlig argumentation gör inget för att få de båda sidorna i debatten att närma sig varandra. De fortsätter i stället kasta samma argument mot varandra, och det som då avgör resultatet är inte argumenten utan numerären och viljan att utöva våld.
Den grundläggande frågan är vilken betydelse man tillmäter ord. Med den franska postmodernismen förespråkar förändringsivrarna ofta ordens makt att i verklig mening förtrycka, att så att säga agera i sin egen rätt. På den andra sidan finns en mer bondförnuftig syn på verkligheten där ord visserligen kan anses kränkande i enskilda fall men inte på ett systemantiskt plan.
Just nu är det den förstnämnda synen som dominerar den allmänna debatten. Det gäller då för den konservativt lagda att inte låta sig ryckas med i den onormalt snabba förändringstakten, men samtidigt vara lyhörd för de rättmätiga invändningar som lyfts mot förlegade benämningar.
Det är fullt naturligt att ord får ny betydelse, försvinner eller uppstår, men det bör tillåtas ske någorlunda organiskt. De ord som i dag används är nämligen summan av många historiska skeenden och kulturella rörelser, inte resultatet av enskilda oförrätter. På samma sätt som stora sår behöver tid och omtanke för att läkas ska vi inte inbilla oss att ett namnbyte har en avgörande betydelse för den faktiska situationen.
Just nu, när debatten är som hetast, vore det därför viktigt för bägge parter att ha lite is i magen och tillåta nödvändiga förändringar uppstå organiskt och i samförstånd. Annars riskerar vi ett fortsatt hätskt debattklimat och extrema svängningar framöver. Det vinner ingen på.

Henrik Herlin